Onsdagen den fjärde september skulle bli en vanlig skoldag på Trångsundsskolan, där eleverna sakta återvände till sina rutiner efter sommarlovet. Klassrummen fylldes av ljudet av böcker som slogs upp och lågmälda samtal mellan vänner som återförenats efter lovet. Men bara några minuter in på dagen förändrades allt. På en av skolans toaletter, avskild från det nyvakna sorlet i korridorerna, utspelades en tragedi som ingen kunnat förutse.
En 15-årig elev sköt en klasskamrat i ansiktet, en handling så ofattbar och chockerande att den omedelbart sände vågor av skräck och bestörtning genom hela skolan. Rektorn Kaj Majuri, som i åratal arbetat för att skapa en trygg och säker miljö för både elever och lärare, var förkrossad. ”Det fanns inte i min vildaste fantasi,” sade han efteråt, hans röst darrande av en kombination av upprördhet och sorg. För en rektor vars vardag vanligtvis präglas av schemaläggning, möten och att säkerställa att skoldagen löper smidigt, var en sådan händelse inget annat än en mardröm.
Klockan hade just passerat 08:30 när det första ropet på hjälp ekade genom skolbyggnaden. Elever som befann sig i närheten av toaletten berättade senare hur en sprängliknande smäll först fick dem att stanna upp, för att sedan bryta ut i panik när insikten om vad som hänt sjönk in. Lärare och annan skolpersonal agerade snabbt, och inom kort var skolans samlingssal omgjord till en kriscentral där chockade elever samlades för att få stöd och information.
Utanför skolan började föräldrar anlända en efter en, oroliga över beskeden de fått. Vakter och polis närmade sig för att få kontroll över situationen och säkerställa att ingen mer kom till skada. Inom några timmar hade nyheten nått nationella medier och kablades ut över radion och TV-skärmar i hela landet.
Vårdnadshavare ringde varandra i en febril försök att få klarhet och lugnande besked om deras barns välbefinnande. För många var dagen ett uppvaknande till den ofrånkomliga insikten att även en trygg plats som skolan kan vara sårbar. En kort presskonferens hölls av skolledningen där de meddelade att skolan skulle hållas stängd de följande dagarna medan utredningen pågick och saneringsarbete utfördes.
För Kaj Majuri och hans kollegor återstod nu det svåra uppdraget att inte bara förstå hur och varför denna tragedi kunde äga rum, utan också att återskapa känslan av säkerhet och gemenskap som plötsligt krossats. Stödsamtal och krishantering planeras nu för både elever och personal, och samarbete med både polis och sociala myndigheter har inletts för att ge all form av stöd som kan behövas.
När mörkret föll över Trångsundsskolan den kvällen, var det inte bara en ny dag som tagit slut. Det var slutet på en tid då man trodde att något sådant inte kunde hända här, en slutsats som ingen av de inblandade skulle kunna glömma. I ljuset av det som skett kvarstår en bottenlös sorg, men också en beslutsamhet bland personal och elever att tillsammans försöka gå vidare och upprätta en ännu starkare, mer sammanhållen skolmiljö.
