I en liten stad, där livet för de flesta invånare flöt på i sin vanliga lugna takt, skakades samhället av en rad tragiska händelser som lämnade djupa sår i både familjer och grannskapet.
I det stillsamma hemmet hos familjen Raja utspelades en ofattbar tragedi. En olycklig händelse ledde till att deras unga dotter, vars leenden brukade lysa upp rummen hon gick in i, omkom i en eldsvåda. Branden spred sig snabbt, och trots räddningspersonalens snabba insats kunde de inte rädda det unga livet. Förlusten är omätbar för familjen, vars hem nu inte bara är ett sorgehus utan även en plats där varje hörn bär på minnet av deras älskade barn.
Samtidigt i en annan del av staden kämpade Ljosja med sina egna demoner. Efter att ha återvänt från fronttjänstgöring bar han med sig minnen av krigets fasor. Trots stöd från både familj och vänner fann han aldrig riktigt vägen tillbaka till vardagen. De osynliga såren var för djupa, och en kväll tog Ljosja det beslut som lämnade hans nära och kära förkrossade. Hans bortgång lämnar efter sig frågor och en tomhet som aldrig helt kan fyllas, samt en påminnelse om den tyngd som krigets erfarenheter kan lägga på en ung människas axlar.
I ytterligare en skugga av sorg återfinns Tanja, vars son försvann en kväll när han gav sig ut för att leta efter sin mamma. Den lilla pojken, fylld av barnslig iver och kärlek till sin förälder, begav sig ut men återvände aldrig. Letandet efter Tanja förvandlades snabbt till ett förtvivlat sökande efter en pojke som aldrig mer kom hem. En innerlig rädsla och chock sprider sig i den förtvivlade moderns hjärta, och kvar svävar frågorna om hur något sådant kunde hända.
Staden sörjer och samlas för att stödja de drabbade familjerna, och i saknaden efter de som gått förlorade växer en starkare gemenskap. Förlusterna är tunga att bära, men ibland bär delad sorg och delar tårar ett löfte om att kärlek och medmänsklighet kan övervinna även de mörkaste stunder.
