Nyheter
Öppen artikelExpert: Språkliga minoriteters ställning har försvagats i Europa
Ett försämrat säkerhetsläge och en starkare nationalism har gjort situationen svårare för Europas språkliga minoriteter, enligt Astrid Thors, tidigare högkommissarie för nationella minoriteter inom OSSE. Hon pekar också på bristande uppföljning inom EU och avsaknaden av särskilda sanktioner.

Situationen för språkliga minoriteter i Europa har försämrats i takt med att säkerhetsläget blivit mer osäkert och nationalismen vuxit. Det säger Astrid Thors, som var OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter mellan 2013 och 2016.
Frågan aktualiseras i samband med Europeiska språkdagen, som uppmärksammas den 26 september och firas för 21:a gången. Europa har 24 officiella språk, medan EU-kommissionen räknar med att det dessutom finns omkring 60 regionala språk och minoritetsspråk.
Enligt Thors har framför allt Rysslands president Vladimir Putins agerande bidragit till att minoritetsgrupper används som redskap i politiska konflikter. Samtidigt har respekten minskat för de internationella organ som följer hur länder lever upp till minoriteters rättigheter.
1990-talet beskrivs som en guldålder
Thors beskriver 1990-talet som en särskilt gynnsam period för Europas minoriteter. Under den tiden fanns en stark tilltro till internationell rätt och till möjligheten att hantera motsättningar genom gemensamma institutioner.
Sovjetunionens upplösning spelade en central roll. När nya nationsgränser drogs hamnade olika grupper som minoriteter i stater där de tidigare inte hade haft samma ställning. Inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, såg man en risk för att sådana förhållanden skulle kunna leda till konflikter.
För att motverka att motsättningarna växte skapades posten som OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter. Uppdraget var tänkt som ett verktyg för att förebygga att konflikter förvärrades. Thors innehade själv posten under tre år, från 2013 till 2016.
Svagare kontroll efter EU-medlemskap
Skyddet av nationella minoriteter finns med i de så kallade Köpenhamnskriterierna, som fastställdes 1993. Kriterierna ställer bland annat krav på att länder som vill bli medlemmar i EU ska värna nationella minoriteters rättigheter och säkerställa deras ställning.
Under ett lands ansökningsprocess granskas respekten för mänskliga rättigheter noggrant, enligt Thors. När medlemskapet väl är beviljat blir kontrollen däremot betydligt svagare. Det gäller även uppföljningen av minoriteters rättigheter.
Hon uppger att det i vissa fall har varit tillräckligt för ett kandidatland att presentera någon form av plan för minoritetsfrågorna. Planerna har sedan inte alltid fått finansiering eller genomförts i praktiken.
EU saknar särskilda sanktioner
Inom EU behandlas minoritetsrättigheter i första hand som en kulturfråga. Det begränsar andra medlemsländers möjligheter att agera när rättigheterna inte respekteras.
Unionen har inte heller några särskilda sanktioner som riktar sig mot överträdelser av minoritetsrättigheter. Ansvaret för att rättigheterna upprätthålls ligger därför hos de enskilda medlemsländerna.
Systemet för internationell övervakning bygger samtidigt i stor utsträckning på att stater vill skydda sitt anseende utomlands. Enligt Thors var länder tidigare mer angelägna om att undvika kritik och bevara ett gott internationellt rykte.
I dagens geopolitiska situation har andra intressen fått större betydelse, anser hon. Det har bidragit till att de organ som granskar nationella minoriteters rättigheter inte möts av samma respekt som för omkring 20 år sedan.
Språk kan också vara en tillgång
Diskussionen om minoritetsspråk handlar inte enbart om rättigheter och konfliktrisker. Johan Häggman, politisk rådgivare vid paraplyorganisationen Federal Union of European Nationalities, FUEN, framhåller att minoritetsspråk även kan utgöra en ekonomisk tillgång för Europas länder.
Europeiska språkdagen lyfter den språkliga mångfalden i en tid då förutsättningarna för minoriteter enligt Thors har blivit mer osäkra. Hennes bedömning är att nationalismens framväxt, det förändrade säkerhetsläget och en svagare internationell uppföljning tillsammans har försämrat minoriteternas ställning.



