Nyheter
Öppen artikelFärre anser att stöd till nationella minoriteter är viktigt
Andelen som anser att stöd till nationella minoriteter och minoritetsspråk är viktigt har minskat från 83 till 72 procent mellan två mätningar. Samtidigt visar den senaste enkäten att kunskap om minoriteter inte självklart hänger samman med en positiv syn på stödåtgärder.

Färre i majoritetsbefolkningen anser att stöd till nationella minoriteter och minoritetsspråk är viktigt. I den senaste mätningen svarade 72 procent att stödet är ganska eller mycket viktigt, jämfört med 83 procent i den föregående undersökningen.
Resultatet kommer från en enkät genomförd av Institutet för språk och folkminnen, Isof, Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm. Undersökningen handlar om majoritetsbefolkningens kunskaper om och inställning till Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Enligt Sari Pesonen, revitaliseringsexpert vid Isof, är attityderna fortfarande positiva på ett övergripande plan. Däremot har andelen som betraktar stödet som mycket viktigt blivit mindre.
Andra samhällsfrågor prioriteras
I enkätens öppna svar framkommer att vissa deltagare anser att andra samhällsinsatser bör prioriteras framför stöd till minoriteter. Åtgärder mot arbetslöshet lyfts fram som ett exempel på något som uppfattas som viktigare.
Pesonen beskriver detta som ett känt mönster i samhällen som präglas av ekonomisk och säkerhetspolitisk instabilitet. Hon hänvisar till att de europeiska minoritetskonventionerna utgår från historiska erfarenheter av hur minoriteter kan drabbas under krig, kriser och omfattande samhällsförändringar.
Undersökningen visar samtidigt inte att stödet saknar en bred positiv förankring. En majoritet av de svarande anser fortfarande att insatser för nationella minoriteter och deras språk är ganska eller mycket viktiga.
Otydlig bild av minoriteter och språk
Enkäten visar också att alla deltagare inte har en klar uppfattning om vilka grupper som räknas till Sveriges nationella minoriteter eller vilka språk som har ställning som nationella minoritetsspråk. Det påverkar hur svaren kan tolkas.
Enligt Pesonen kan deltagarna ha utgått från skilda föreställningar om vad begreppen nationella minoriteter och minoritetsspråk innebär. Svaren speglar därför till viss del även attityder till invandring och språk som talas av invandrare.
Skillnaderna i kunskap innebär att de svarande inte har haft samma utgångspunkt när de tagit ställning. Vissa kan i större utsträckning än andra ange vilka minoriteter och språk som omfattas.
Resultat analyserade efter bakgrund
Resultaten har analyserats utifrån flera faktorer hos deltagarna. Förutom ålder, kön, utbildningsnivå och bostadsort har de svarandes partisympatier ingått i analysen.
Undersökningen ger därmed en bild av hur kunskap och attityder kan se ut bland olika delar av majoritetsbefolkningen. Källmaterialet redovisar dock inga närmare siffror för de enskilda grupperna.
Kunskap ger inte alltid positivare attityd
Ett annat resultat är att stor kunskap om nationella minoriteter inte längre självklart sammanfaller med en mer positiv inställning till stödåtgärder. Antagandet att mer kunskap automatiskt leder till större förståelse och ett starkare stöd får därmed inte ett entydigt stöd i mätningen.
Trots det pekar Pesonen ut kunskap som en central fråga för det fortsatta arbetet. Hon framhåller behovet av att förklara varför minoritetsspråken är betydelsefulla och vilken roll de spelar både för enskilda människor och för samhället.
Den senaste enkäten visar sammantaget att en tydlig majoritet fortfarande ser stödet som viktigt, men också att andelen har minskat sedan den föregående mätningen. Resultaten synliggör dessutom att deltagarnas kunskaper om vilka minoriteter och språk som omfattas varierar.



