Hoppa till innehållet
← Sejfer Nyheter

Krönika

Öppen artikel

Låt inte polisens ansiktsigenkänning göra undantaget till vardag

Ansiktsigenkänning kan vara ett legitimt verktyg vid konkreta och allvarliga hot. Men när polisen kan identifiera människor på offentliga platser i realtid måste varje användning vara snävt avgränsad, oberoende prövad och möjlig att granska i efterhand.

Cirka 5 min läsningFler öppna artiklar
Bilden är AI-genererad och inspirerad av artikeltexten.

Vid ett konkret terrorhot eller sökandet efter ett försvunnet barn kan snabb identifiering rädda liv. Men en teknik som låter staten känna igen människor medan de rör sig på offentliga platser får aldrig behandlas som en vanlig kamera med lite smartare programvara.

Ansiktsigenkänning i realtid förändrar själva relationen mellan medborgaren och staten. Den gör det möjligt att kontrollera vilka som befinner sig vid en demonstration, en religiös sammankomst eller ett politiskt möte utan att de först behöver vara misstänkta för något. Därför är den avgörande frågan inte bara om tekniken fungerar, utan vem som får använda den, när det får ske och vem som kontrollerar kontrollanten.

EU har valt ett huvudförbud

EU:s AI-förordning förbjuder som huvudregel brottsbekämpande myndigheter att använda AI för biometrisk fjärridentifiering i realtid på offentligt tillgängliga platser. Reglerna började tillämpas den 2 februari 2025.

Det är inte ett förbud mot all ansiktsigenkänning. Förordningen skiljer bland annat mellan identifiering i realtid och sökningar i efterhand. Den senare användningen kan omfattas av andra regler, däribland bestämmelserna om AI-system med hög risk.

Även för realtidsidentifiering finns snäva undantag. Tekniken kan under vissa förutsättningar få användas för att söka efter försvunna personer eller offer för vissa grova brott, avvärja konkreta och allvarliga hot mot liv eller fysisk säkerhet och lokalisera misstänkta för vissa särskilt allvarliga brott.

Det är rimligt. Ett absolut förbud skulle kunna hindra polisen även när minuter är avgörande. En avgränsad sökning kan dessutom i vissa situationer vara mindre ingripande än att ett stort antal människor stoppas och kontrolleras manuellt.

Men undantagen är inte en bakdörr för rutinmässig övervakning. AI-förordningen kräver strikt nödvändighet och begränsningar i tid, geografiskt område och personkrets. I normalfallet krävs ett förhandsgodkännande från en rättslig eller oberoende administrativ myndighet. Vid brådskande användning ska tillstånd begäras utan dröjsmål.

En träff är inte en identifiering

Förespråkare framhåller med rätta att moderna system har blivit bättre och att olika produkter inte kan dras över en kam. NIST:s tester visar stora skillnader mellan algoritmer, användningssätt och testförhållanden.

Samma tester har emellertid också dokumenterat demografiska skillnader i felutfall. I den studerade generationen av system var falska positiva träffar ofta vanligare för bland annat kvinnor och vissa etniska eller rasifierade grupper. Det betyder inte att varje system har samma brister, men det betyder att goda resultat i ett laboratorietest inte räcker.

En modell som ska användas av svensk polis måste valideras oberoende med den aktuella programvaran, relevanta kamerabilder, svenska förhållanden och det verkliga arbetsflödet. Ett datorgenererat kandidatresultat får aldrig behandlas som säker identifiering eller som tillräcklig grund för en tvångsåtgärd.

Mänsklig granskning är nödvändig men inte någon trollformel. Även människor påverkas av tidspress och av hur övertygande ett automatiskt larm presenteras. Därför krävs utbildning, dokumenterade rutiner och ytterligare bevisning innan en träff får leda till ingripande.

Svensk tillsyn har redan behövts

År 2021 beslutade Integritetsskyddsmyndigheten att Polismyndigheten skulle betala en sanktionsavgift på 2,5 miljoner kronor efter användningen av ansiktsigenkänningstjänsten Clearview AI. Myndigheten pekade bland annat på otillåten behandling av biometriska uppgifter samt brister i konsekvensbedömning och föregående samråd.

Clearview-fallet visar inte att svensk polis i dag rutinmässigt använder ansiktsigenkänning i realtid på offentliga platser. Det visar inte heller att all framtida användning är olaglig. Däremot visar det att tekniken kan tas i bruk innan de rättsliga och organisatoriska skydden är på plats. Att överträdelsen upptäcktes och sanktionerades visar samtidigt att tillsyn kan fungera.

Polisens personuppgiftsbehandling är redan reglerad, framför allt genom brottsdatalagen och EU:s dataskyddsregler för brottsbekämpande myndigheter. Krav på laglighet, nödvändighet, proportionalitet, säkerhet och oberoende tillsyn försvinner inte för att tekniken kallas AI.

De svenska reglerna om kamerabevakning ändrades den 1 april 2025. Det tidigare tillståndskravet hos Integritetsskyddsmyndigheten avskaffades för verksamheter som tidigare behövde tillstånd, men dataskyddsansvaret, intresseavvägningarna och kraven på dokumentation finns kvar. Reformen är alltså inget frikort för ansiktsigenkänning. Däremot gör den effektiv efterhandskontroll ännu viktigare när en extern myndighet inte alltid prövar bevakningen på förhand.

Övervakning påverkar fler än de misstänkta

Englands och Wales appellationsdomstol fann 2020 att South Wales Polices användning av automatisk ansiktsigenkänning hade omgärdats av otillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Polisen hade bland annat fått för stort utrymme att bestämma vilka som skulle finnas på bevakningslistorna och var tekniken skulle användas.

Europadomstolens dom i Glukhin mot Ryssland visar samtidigt hur ansiktsigenkänning vid en protest kan beröra både privatlivet och yttrande- och mötesfriheten. Risken är inte bara att en oskyldig person pekas ut. Människor kan också avstå från lagliga sammankomster om de utgår från att deras närvaro registreras och analyseras.

Det är därför missvisande att väga enbart teknisk träffsäkerhet mot integritet. Ett system kan bli bättre på att känna igen ansikten utan att det är visat att det förebygger fler brott, leder till fler korrekta lagföringar eller är mer proportionerligt än andra polisinsatser. Det presenterade underlaget innehåller ingen oberoende svensk effektutvärdering som fastställer en sådan brottsförebyggande nettoeffekt.

Kontrollen måste byggas in från början

Om svensk polis ska använda realtidsidentifiering inom EU-rättens undantag behövs mer än interna riktlinjer. Varje insats bör ha ett tydligt lagstöd, ett tidsbegränsat beslut, en snäv bevakningslista och ett dokumenterat ändamål. Sökningar och åtkomst måste loggas. Det behövs tydliga regler för lagring och radering samt förbud mot att materialet senare används för andra syften.

Det bör också finnas offentlig statistik över hur ofta systemen används, hur många larm de ger, hur många felträffar som upptäcks och vilka ingripanden som följer. Uppgifterna måste kunna granskas av en oberoende tillsynsmyndighet utan att operativa detaljer som faktiskt behöver vara hemliga röjs.

Ansiktsigenkänning kan vara ett legitimt undantagsverktyg när hotet är konkret, allvarligt och tidskritiskt. Men teknikens bekvämlighet får aldrig bli ett eget argument för utvidgad användning. Utan strikt lagstöd, oberoende kontroll och verklig insyn kommer dagens undantag förr eller senare att beskrivas som morgondagens normala arbetsmetod.

Det är just så undantagsövervakning blir vardag: inte genom ett enda dramatiskt beslut, utan genom att varje liten utvidgning framställs som rimlig. Den utvecklingen bör stoppas innan kameran inte längre bara ser oss, utan också alltid frågar staten vilka vi är.

← Tillbaka till nyhetsarkivet