Nyheter
Öppen artikelInterna konflikter präglade Brattåsutredningen från start
Redan dagen efter dubbelmordet i Brattås uppstod en konflikt mellan två polischefer om ledningen av ett möte. Förtroendeklyftan mellan lokalpolisen i Härnösand och länskriminalen i Sundsvall kom sedan att påverka en av landets mest kritiserade mordutredningar.

Polisutredningen efter dubbelmordet i Brattås 2005 präglades tidigt av motsättningar inom spaningsgruppen. Enligt flera bedömare påverkade konflikten mellan Härnösandspolisen och länskriminalen utredningsarbetet avsevärt.
Dagen efter morden skulle den lokala polisen och länskriminalen gå igenom läget. Redan innan arbetet hade kommit i gång blev två chefer oense om vem som skulle leda mötet.
Händelsen blev början på en djupare spricka i gruppen som arbetade med fallet. På ena sidan fanns poliserna i Härnösand och på den andra länskriminalen, som hade sitt säte i Sundsvall. Motsättningarna handlade framför allt om bristande förtroende mellan de båda delarna av organisationen.
Både personer utanför polisen och medarbetare inom myndigheten har pekat ut splittringen som en faktor som försämrade förutsättningarna för utredningen.
Kritik mot de första insatserna
Brattåsutredningen har mött omfattande kritik genom åren. Kriminologiprofessorn Leif GW Persson, som tidigare gick igenom förundersökningen, har beskrivit den som den sämsta utredning han sett.
En stor del av invändningarna har gällt arbetet under den första tiden efter morden. Kritiken har bland annat rört den tekniska undersökningen av brottsplatsen. Föremål som hade tagits i beslag och som kan ha varit centrala för utredningen försvann också utan någon förklaring under arbetets gång.
Kalle Claesson, numera pensionerad efter att ha arbetat som lokalpolis i Härnösand, beskriver ett ansträngt förhållande inom gruppen. Enligt honom förekom det vid många tillfällen att poliserna i Härnösand fick höra nedsättande omdömen om sig själva.
Jan-Ola Nordin, som tidigare var förundersökningsledare, har uttryckt både frustration och besvikelse över att dubbelmordet förblev ouppklarat i nästan 21 år. Han har också berättat att han känt en viss skam över att polisen inte lyckades lösa fallet.
Tidigare chef försvarar arbetet
Börje Öhman, tidigare kriminalkommissarie och chef för länskriminalen, var förundersökningsledare under de tre första åren. Han anser att kritiken mot arbetet är orättvis.
Öhman framhåller att utredningen följde gällande regler och att han kan stå för det arbete som utfördes. Han pekar också på att utredningen inte kom längre under de följande 20 åren än vad den hade gjort under hans tre år som ansvarig.
De olika bilderna av arbetet visar hur djup oenigheten var. Samtidigt riktas mycket av den samlade kritiken mot just inledningen, då brottsplatsen undersöktes och de första besluten om utredningens inriktning fattades.
Två personer hittades ihjälslagna
Tor Öberg och Gerd Viklund hittades döda den 2 juni 2005 på Öbergs gård i Brattås, strax utanför Härnösands tätort. De var ett särbopar i 70-årsåldern och hade slagits ihjäl två dagar tidigare.
Mordvapnet har aldrig hittats. Polisen bedömde att det sannolikt var en av Tor Öbergs yxor.
På brottsplatsen säkrades dna-spår. När dna-släktforskning blev tillåten sommaren 2025 valdes Brattåsfallet ut som det första ärendet där metoden skulle användas.
Nationellt forensiskt centrum tog tillsammans med Rättsmedicinalverket fram en utökad dna-profil för personen som hade lämnat spåret. Profilen fördes därefter in i en av de kommersiella släktforskningsdatabaser som fick användas.
Polisens dna-släktforskare Linda Kvist kunde genom arbetet spåra personen. Våren 2026 fick hon en träff på en man i 45-årsåldern från Katrineholm. Mannen greps den 8 april.
Han dömdes senare, mot sitt nekande, till 14 års fängelse för medhjälp till mord i två fall. Domen har överklagats och målet ska tas upp i hovrätten med start den 5 november.



