Hoppa till innehållet
← Sejfer Nyheter

Krönika

Öppen artikel

Sverige får inte skydda valet bakom en mur av sekretess

Sveriges valsystem har flera inbyggda skydd mot digital manipulation. Men inför valet 2026 måste staten också visa hur hot bedöms, vem som ansvarar och hur säkerhetsåtgärder granskas – annars kan skyddet i sig göda misstro.

Cirka 5 min läsningFler öppna artiklar
Bilden är AI-genererad och inspirerad av artikeltexten.

Den 13 september 2026 går Sverige till val. Den avgörande säkerhetsfrågan är inte bara om rösterna räknas rätt, utan om väljarna kan förstå och lita på hur demokratin skyddas.

Sverige riskerar annars att försvara valets teknik utan att försvara valets trovärdighet. Cybersäkerhet som omges av otydliga besked, svepande varningar och mer sekretess än nödvändigt kan skapa just det informationsvakuum som påverkansaktörer vill fylla.

Tre hot som inte får blandas ihop

Det svenska valsystemet har en viktig styrka: vi röstar inte via internet. Röster avges med fysiska valsedlar och räknas i flera led, först preliminärt och därefter slutligt av länsstyrelserna. Valmyndigheten är central valmyndighet, medan kommunernas valnämnder och länsstyrelserna har avgörande roller i genomförandet.

Det betyder att ett angrepp mot en webbplats som visar preliminära resultat inte automatiskt innebär att avgivna röster eller det juridiskt fastställda valresultatet har manipulerats. Ett sådant angrepp kan ändå vara allvarligt. Det kan störa informationsförsörjningen, skapa osäkerhet och användas för att sprida påståenden om att hela valet är riggat.

Just därför måste debatten hålla isär tre olika saker: manipulation av själva röstningen eller rösträkningen, angrepp mot valadministrationens digitala system och påverkan på väljarnas uppfattningar genom exempelvis vilseledande information, falska konton, läckor eller riktad politisk reklam. Hoten kan förstärka varandra, men de kräver olika skydd och olika slags insyn.

Det finns i det redovisade underlaget ingen uppgift om något specifikt, bekräftat och pågående cyberangrepp mot valet 2026. Myndigheter och politiker bör därför undvika att tala som om en sådan attack redan vore konstaterad. Generell beredskap är nödvändig, men den blir inte trovärdigare av att risker framställs som fastslagna händelser.

Fler regler är inte automatiskt mer förtroende

Regeringens nationella cybersäkerhetsstrategi gäller perioden 2025–2029. På EU-nivå ställer NIS2-direktivet krav på bland annat riskhantering, rapportering av betydande incidenter och tillsyn för verksamheter som omfattas. Direktivet skulle ha genomförts i medlemsstaternas nationella rätt senast den 17 oktober 2024.

Men NIS2 avgör inte på egen hand exakt vilka delar av den svenska valadministrationen som omfattas. Det beror på den svenska genomförandelagstiftningen, klassificeringen av verksamheterna och ansvariga myndigheters regler. Den som påstår att varje kommunal valnämnd eller varje del av Valmyndighetens arbete automatiskt omfattas går därför längre än underlaget medger.

EU:s regler om transparens och inriktning av politisk reklam är mer direkt synliga för väljarna. Huvuddelen av förordningen började tillämpas den 10 oktober 2025 och innehåller krav på bland annat märkning och transparensuppgifter samt begränsningar för viss annonsinriktning. Digital Services Act kräver samtidigt att de största digitala plattformarna och sökmotorerna bedömer och minskar systemrisker, däribland risker för valprocesser och samhällsdebatt.

Detta kan stärka ansvarstagandet. Tydligare uppgifter om vem som betalar för en politisk annons och hur den riktas är bättre än dagens ofta svåröverskådliga flöden. Krav på dokumenterade säkerhetsåtgärder och incidentrapportering kan också göra det svårare för organisationer att ignorera kända risker.

Men en ny regeltext skapar inte i sig förtroende. Väljaren behöver kunna förstå vad som har förbättrats, vem som granskar efterlevnaden och vart den som drabbas av ett felaktigt beslut kan vända sig. DSA reglerar dessutom i första hand digitala mellanhänder och plattformar. Den ersätter inte säkerhet, ansvar och tydlig kommunikation inom den svenska valadministrationen.

Hemliga lösenord – offentliga principer

Motargumentet är självklart och viktigt: staten kan inte publicera nätarkitektur, detaljerade sårbarheter eller operativa beredskapsplaner bara för att demonstrera öppenhet. Sådana uppgifter kan hjälpa en angripare. Säkerhetsskydd och sekretess är därför inte automatiskt ett demokratiskt problem.

Men valet står inte mellan total öppenhet och total tystnad. Myndigheter kan redovisa hotmodeller på en övergripande nivå, ansvarskedjor, principer för incidentkommunikation, genomförda övningar, former för oberoende granskning och sammanställda lärdomar från incidenter. De kan förklara hur fel upptäcks och rättas utan att avslöja hur systemen kan angripas.

Det är den rimliga gränsen: hemliga lösenord, men offentliga principer.

Säkerhetsarbetet blir särskilt känsligt när det möter den politiska opinionsbildningen. Myndigheten för psykologiskt försvar inrättades den 1 januari 2022 och ska stärka samhällets förmåga att identifiera, analysera och möta otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen.

Det gör inte myndigheten till en instans som ska avgöra vad som är sant eller falskt i varje politisk strid. Uppdraget omfattar bland annat analys, kunskap, samordning och kommunikation – inte att fastställa en officiell politisk sanning. Den gränsen måste förklaras om och om igen, särskilt när staten varnar för påverkan i frågor där legitim politisk konflikt redan pågår.

Varje felaktigt eller obekvämt påstående är inte utländsk valpåverkan. Varje ingripande mot samordnad manipulation är inte censur. Demokratins svåraste uppgift är att hålla båda tankarna i huvudet samtidigt.

Tillit kan inte mätas med valdeltagandet ensamt

Valdeltagandet i riksdagsvalet 2022 var 84,21 procent. Det visar att en stor majoritet deltog i den demokratiska processen och talar emot en berättelse om att svensk vallegitimitet redan skulle ha kollapsat.

Men valdeltagande är inte samma sak som förtroende för Valmyndigheten, medierna eller de politiska institutionerna. Inför valet behövs därför aktuella och representativa mätningar av hur väljarna ser på valets genomförande. Annars riskerar både alarmister och självbelåtna beslutsfattare att använda magkänslan som statistik.

Det mest effektiva sättet att möta ett rykte om valfusk är inte alltid ännu en varning för desinformation. Ofta är det en snabb, konkret och verifierbar förklaring av hur rösterna räknas, vilken information som har störts och vilken del av systemet som fortfarande fungerar.

Sverige ska självklart skydda valets teknik. Men staten måste samtidigt visa hur skyddet avgränsas, kontrolleras och rättas när något går fel. Demokratisk säkerhet består inte bara av brandväggar och incidentrapporter. Den består också av medborgarnas möjlighet att se skillnaden mellan ett verkligt angrepp, ett tekniskt avbrott och ett påstående som försöker få dem att tvivla på hela valet.

Om den skillnaden förblir begriplig har Sverige inte bara skyddat ett valsystem. Då har vi också skyddat skälet att tro på det.

← Tillbaka till nyhetsarkivet