Nyheter
Öppen artikelRecension: Högt tempo gör ”Nocturne” märkligt livlös
Lars Keplers romaner ”Sandmannen” och ”Lazarus” har blivit amerikansk tv-serie med Liev Schreiber, Zazie Beetz och Stephen Graham. Trots ett intensivt händelseförlopp saknar ”Nocturne” både spänning och rollfigurer som engagerar.

Apple TV:s ”Nocturne” har gott om dramatiska händelser, men lyckas ändå inte skapa någon verklig nerv. Den amerikanska serien, som bygger på Lars Keplers romaner ”Sandmannen” och ”Lazarus”, pressar in så mycket handling att både stämningen och rollfigurerna hamnar i bakgrunden.
Förväntningarna har varit höga inför den amerikanska bearbetningen. Apple TV har etablerat sig som en tjänst med tv-produktioner som uppskattas av såväl tittare som kritiker, och Lars Keplers böcker erbjuder ett omfattande material att arbeta med.
Resultatet motsvarar dock inte förväntningarna. Serien består av tio avsnitt på mellan 45 och 60 minuter, vilket innebär en sammanlagd speltid på närmare tio timmar. Trots det långa formatet känns inledningen överlastad snarare än fördjupad.
Handlingen tränger undan spänningen
Redan under de första avsnitten avlöser händelserna varandra i högt tempo. Det borde kunna skapa framåtrörelse, men får här motsatt effekt. Serien ger inte berättelsen tillräckligt med utrymme för att bygga upp den obehagliga atmosfär som materialet kräver.
När handlingen hela tiden måste vidare blir det också svårt att känna något större engagemang för personerna på skärmen. Rollfigurerna får begränsat utrymme att utvecklas innan nästa händelse tar vid. Det gör att serien kan upplevas som både hektisk och märkligt händelsefattig på samma gång: mycket inträffar, men lite lämnar något bestående intryck.
Problemet märks särskilt i dialogen. Replikerna används främst för att flytta berättelsen från en punkt till nästa. Samtalen blir därför funktionella snarare än levande, utan den laddning som hade kunnat ge relationerna eller hotbilden större tyngd.
Stephen Graham övertygar inte som Jurek Walter
I ensemblen finns Liev Schreiber, Zazie Beetz, Stephen Graham, Bill Camp och Rory Culkin. Den största besvikelsen är Stephen Graham i rollen som psykpatienten och seriemördaren Jurek Walter.
Grahams rollfigur borde vara en central källa till obehag, men gestaltningen framstår som blek och bekant. Jurek Walter för tankarna till en urvattnad version av Hannibal Lecter, utan att lyckas framkalla den oro eller rädsla som rollen behöver.
Det är svårt att slå fast om svagheten främst ligger i manuset, regin eller själva skådespeleriet. På skärmen blir resultatet i vilket fall en antagonist som inte får den hotfulla närvaro som berättelsen tycks vara beroende av.
Tio avsnitt räddar inte helheten
Serieskaparen Rowan Joffe har haft ett omfattande bokmaterial och ett generöst tv-format till sitt förfogande. Ändå präglas ”Nocturne” av en brådska som hindrar serien från att utveckla såväl spänningen som människorna i berättelsen.
Sju av seriens tio avsnitt har funnits tillgängliga inför recensionen. Bedömningen omfattar därför merparten av säsongen, men inte de tre avslutande avsnitten.
”Nocturne” hade premiär på Apple TV den 30 oktober. Två avsnitt släpptes på premiärdagen och därefter kommer ett nytt avsnitt varje vecka.
Serien innehåller många av de delar som på papperet borde kunna bära en mörk och engagerande thriller: välkända litterära förlagor, en namnkunnig ensemble och gott om tid. Men när nästan varje scen främst arbetar för att skynda vidare handlingen återstår för lite plats för spänning, karaktärsdjup och obehag. ”Nocturne” blir därför en serie där mycket händer, men där alltför lite berör.



