Raset i Himalaya den 26 augusti kan ha orsakats av flera samverkande faktorer, däribland en tidigare jordbävning och klimatförändringar. Över 1 300 människor har bekräftats döda och fler än 5 000 saknas fortfarande.
Katastrofen inträffade nära gränsen mellan Nepal och Tibet när en omfattande massa av berg och glaciäris kollapsade. Raset satte i gång en väldig flod av vatten, lera och sten som drog fram genom dalgångarna.
En ny analys från World Weather Attribution, ett internationellt forskningssamarbete som studerar klimatförändringarnas betydelse för extrema väderhändelser, pekar ut flera möjliga orsaker bakom förloppet.
Jordbävning kan ha försvagat sluttningen
En av faktorerna är den kraftiga jordbävning som drabbade Nepal 2015. Skalvet hade magnituden 7,8 och kan enligt analysen ha försvagat den berörda bergssluttningen.
Jordbävningen kan därmed ha bidragit till en instabilitet som fortsatte att utvecklas under åren efter skalvet. Analysen beskriver alltså inte katastrofen som följden av en enda händelse, utan som ett resultat av förhållanden som kan ha påverkat varandra över tid.
Samtidigt har klimatförändringarna förändrat de naturliga förutsättningarna i Himalaya. Glaciärerna har minskat, permafrosten har börjat tina och temperaturen har stigit.
Förändringarna kan göra berggrunden mindre stabil. Is och permanent frusen mark har tidigare fungerat som ett naturligt sammanhållande lager i berget. När detta försvagas kan också sluttningarnas motståndskraft minska.
Större mängder smältvatten är ytterligare en omständighet som forskarna lyfter fram. Vattnet kan bidra till att göra redan utsatta sluttningar mer instabila och därmed öka risken för ras.
Rörelserna ökade före katastrofen
Analyser som genomförts efter händelsen visar att det fanns förändringar i bergets rörelser före kollapsen. Området mellan två glaciärer började accelerera omkring en till två månader innan raset inträffade.
Walter Immerzeel, professor och hydrogeolog vid Utrecht University, framhåller samtidigt skillnaden mellan att upptäcka signaler i efterhand och att följa utvecklingen medan den pågår. När platsen för en katastrof redan är känd går det att rikta analysen mot just det berörda området och den aktuella tidsperioden.
Att göra motsvarande bedömningar löpande för Himalayas tusentals glaciärer är enligt honom en betydligt större uppgift. Det skulle kräva att stora områden övervakas kontinuerligt och att avvikande rörelser identifieras i tid.
Hopp om framtida varningssystem
Forskarna hoppas att det i framtiden ska gå att utveckla system som kan ge tidiga varningar inför liknande händelser. Analysen av raset visar att förändringar kan vara synliga innan en katastrof inträffar, men den visar också hur svårt det är att avgöra vilka rörelser som faktiskt kommer att leda till ett omfattande sammanbrott.
Himalayas stora antal glaciärer gör övervakningen till en omfattande och kostsam utmaning. Ett varningssystem skulle behöva hantera mycket stora mängder information och samtidigt kunna urskilja riskfyllda förändringar bland alla naturliga rörelser i berg och is.
Slutsatsen är därför inte att katastrofer av det här slaget enkelt kan förutsägas. Däremot bedömer forskarna att det finns signaler som kan upptäckas och som på sikt kan bidra till tidigare varningar, om det går att bygga upp tillräckligt omfattande övervakning.
Nepal begär ersättning
Nepal har efter katastrofen vänt sig till en FN-fond och begärt 20 miljoner dollar i ersättning. Landet hänvisar i sin begäran till att raset orsakats av klimatförändringar.
Forskningsanalysen pekar samtidigt på att både långsiktiga klimatförändringar och följderna av jordbävningen 2015 kan ha haft betydelse. Den kombinationen kan ha skapat den instabilitet som till slut ledde fram till kollapsen den 26 augusti.
