Valrörelsen har tidvis präglats av ett högt tonläge, med hårda angrepp mellan flera av partiernas ledande företrädare. Konflikterna har inte enbart gått mellan de politiska sidorna, utan också berört partier som i andra sammanhang står närmare varandra.
Jimmie Åkesson har riktat kritik mot både Ebba Busch och Liberalerna. Busch har samtidigt gått till angrepp mot såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna. Det har bidragit till en valrörelse där motsättningarna blivit tydliga även mellan aktörer som inte befinner sig på var sin sida i alla politiska frågor.
Angreppen visar att kampanjen inte bara har handlat om att kritisera politiska motståndare på den andra sidan. Flera av de uppmärksammade konflikterna har i stället utspelat sig mellan partier och företrädare som samtidigt måste förhålla sig till varandra efter att rösterna har lagts.
Konflikter även på den rödgröna sidan
Också bland de rödgröna partierna har motsättningarna varit påtagliga. Centerpartiet och Vänsterpartiet har hamnat i konflikt med varandra under valrörelsen, samtidigt som Magdalena Andersson har markerat mot Vänsterpartiets roll.
Andersson har mer eller mindre tydligt underkänt Vänsterpartiet som ett parti i en regering. Därmed har frågan om relationen mellan partierna blivit en del av valrörelsens politiska strider, vid sidan av de direkta angreppen mellan andra partiledare och partier.
De interna motsättningarna på den rödgröna sidan följer därmed samma övergripande mönster som på andra håll i politiken. Kritiken har inte begränsats till traditionella motståndare, utan har också riktats mot partier på samma politiska sida.
Valdagen förändrar förutsättningarna
Under en valrörelse försöker partierna tydliggöra sina skillnader, och den här gången har det stundtals skett genom hårda och hätska utspel. När väljarna väl har lagt sina röster förändras dock situationen. Då finns det skäl för partierna att lämna åtminstone delar av valrörelsens konflikter bakom sig.
Det innebär inte att de politiska motsättningarna försvinner. Skillnaderna mellan partierna finns kvar, liksom de besked och den kritik som framförts under kampanjen. Men efter valet kan behovet av att dämpa tonläget bli större än behovet av att fortsätta de personliga och partipolitiska angreppen.
Valrörelsens skarpa ord har blottlagt flera komplicerade relationer. Åkessons kritik mot Busch och Liberalerna, Buschs angrepp på Moderaterna och Sverigedemokraterna samt striderna mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans skapat en bild av en politisk kamp som gått i flera riktningar.
Dags att lägga striderna åt sidan
När valkampanjen är avslutad blir den centrala frågan därför hur länge motsättningarna ska leva kvar. De hårda formuleringarna har fyllt en funktion under en period då partierna velat markera sina positioner, men efter väljarnas beslut kan andra förhållningssätt behövas.
Bedömningen är att tiden efter valet kan ge utrymme för ett lugnare politiskt tonläge. När kampanjens mest intensiva skede har passerat kan partierna behöva lägga stridsyxorna åt sidan, även om de politiska skillnaderna består.
