Svenska partier har sedan länge använt egna låtar i valkampanjerna. Men musiken är ofta snabbt producerad, håller låg nivå och får begränsad spridning utanför partiernas egna valmöten, enligt musikforskaren Thomas Olsson vid Lunds universitet.
Olsson har studerat vilken roll musik spelar i svenska valkampanjer. Hans samlade omdöme om partiernas vallåtar är kritiskt. Han beskriver dem som produktioner som ofta tycks ha tagits fram utan större omsorg och som sällan når en publik utanför de politiska arrangemang där de används.
– Det är tyvärr generellt ganska låg nivå. Om det här är det bästa de svenska partierna kan åstadkomma är jag lite orolig för deras syn på musik, säger Thomas Olsson.
Stor skillnad i antal lyssningar
Partiernas egna låtar har svårt att nå samma genomslag som vissa andra nyutgivna låtar med tydliga kopplingar till politiska personer. Fröken Snusks ”Så länge mitt hjärta slår”, där Jimmie Åkesson medverkar, har passerat 600 000 spelningar på Spotify.
Även singeln ”Om du frågar Nooshi” har fått fler än 600 000 lyssningar på samma plattform. Det innebär en tydlig kontrast mot de officiella vallåtar som partierna själva har släppt till sina kampanjer och som enligt Olsson sällan får någon större spridning.
Uppgifterna om lyssningarna visar att musik med anknytning till politiska profiler kan hitta en omfattande publik. Det betyder däremot inte att partiernas egna kampanjproduktioner automatiskt får motsvarande uppmärksamhet. Olssons bedömning är att deras räckvidd vanligtvis stannar vid valmötena.
En etablerad kampanjtradition
Att ta fram musik särskilt för politiska kampanjer är ingen ny företeelse. Svenska partier har under en längre tid släppt egna låtar för att använda dem i samband med valrörelser.
Musiken blir därmed en del av partiernas kampanjmaterial. Men enligt Olssons beskrivning har vallåtarna sällan lyckats etablera sig som musik utanför den miljö där de först presenteras. De hörs främst i anslutning till partiernas egna aktiviteter och får sällan ett bredare liv bland lyssnarna.
Hans kritik gäller genren generellt. Han pekar både på den musikaliska kvaliteten och på att låtarna inte tycks vara utformade på ett sätt som ger dem någon större räckvidd bortom valkampanjernas egna sammanhang.
Kända artister mer försiktiga
En möjlig förklaring till den låga nivån är enligt Thomas Olsson att etablerade artister i dag är mindre benägna att medverka officiellt i valkampanjer. Han jämför utvecklingen med 1970-talet, då välkända artister i högre grad kunde ta en uttalad roll i den politiska kampanjmusiken.
När etablerade musiker inte vill förknippas formellt med ett partis valarbete påverkar det enligt hans resonemang vilka möjligheter partierna har när de ska skapa egna låtar. Den förändrade inställningen bland artister kan därför vara en del av förklaringen till varför många av dagens vallåtar uppfattas som bristfälliga.
Samtidigt visar lyssnarsiffrorna för ”Så länge mitt hjärta slår” och ”Om du frågar Nooshi” att politiska namn och teman kan förekomma i musik som når hundratusentals spelningar. Skillnaden ligger i att dessa låtar har fått ett genomslag som partiernas officiella kampanjmusik enligt Olsson vanligtvis saknar.
Trots den begränsade spridningen fortsätter vallåten alltså att vara ett återkommande inslag i svenska partiers kampanjer. Musikforskarens slutsats är dock att den musikaliska ambitionen ofta inte motsvarar traditionens långa historia.
