En ny dom från EU-domstolen kan förändra spelreglerna för svenska söktjänster som publicerar brottmålsdomar. Avgörandet gäller Lexbase och slår fast att ett utgivningsbevis inte automatiskt innebär att verksamheten kan undantas från GDPR. För personer som finns publicerade på sådana tjänster kan domen öppna nya möjligheter att kräva att uppgifterna tas bort.
Den 9 juli 2026 meddelade EU-domstolen dom i mål C-199/24 mellan en svensk privatperson och Legal Newsdesk Sweden AB, bolaget bakom Lexbase.
Målet handlar om en fråga som länge varit omdiskuterad i Sverige: kan företag samla in brottmålsdomar, göra dem sökbara på enskilda personer och sälja tillgång till informationen på internet – samtidigt som de hänvisar till grundlagsskydd och utgivningsbevis för att slippa delar av GDPR?
EU-domstolens svar innebär att frågan måste bedömas betydligt mer nyanserat.
Begärde att bli borttagen från Lexbase
Bakgrunden till målet är att en person som dömdes för brott 2011 upptäckte att domen fanns tillgänglig på Lexbase.
Personen begärde att Legal Newsdesk Sweden AB skulle radera uppgifterna. Tvisten hamnade så småningom i Attunda tingsrätt, som vände sig till EU-domstolen för att få klarhet i hur GDPR ska tolkas.
EU-domstolen konstaterar till att börja med att verksamhet där brottmålsdomar görs tillgängliga på internet innebär behandling av personuppgifter enligt GDPR.
Det kan låta självklart, men får stor betydelse för den fortsatta bedömningen.
Utgivningsbevis är inte ett frikort från GDPR
Många svenska söktjänster har ett så kallat utgivningsbevis och omfattas därmed av yttrandefrihetsgrundlagen.
Det har gett svenska rättsdatabaser ett mycket starkt skydd och har länge gjort det svårt för privatpersoner att använda GDPR för att få uppgifter borttagna.
EU-domstolen slår nu fast att artikel 85.1 i GDPR inte får användas för att införa undantag från dataskyddsförordningen för personuppgiftsbehandling som sker för andra ändamål än bland annat journalistiska, akademiska, konstnärliga eller litterära ändamål.
Det innebär inte att utgivningsbevis försvinner eller att alla svenska rättsdatabaser plötsligt omfattas av samtliga bestämmelser i GDPR.
Men ett utgivningsbevis är inte i sig tillräckligt för att en behandling ska kunna betraktas som journalistisk och därmed omfattas av relevanta undantag.
Vad räknas egentligen som journalistik?
Det kanske mest intressanta i domen är därför EU-domstolens resonemang kring vad som krävs för att verksamheten ska betraktas som journalistisk.
Enligt domstolen handlar journalistisk verksamhet bland annat om redigering och bearbetning av information eller åtminstone spridning som bygger på redaktionella val.
Domstolen lyfter också fram faktagranskning, en redaktionell linje samt pressetiska och journalistiska yrkesregler.
När EU-domstolen tittade på den verksamhet som bedrevs av bolaget bakom Lexbase konstaterade den att verksamheten föreföll sakna sådan redigering och bearbetning samt redaktionell linje. Det framgick inte heller av materialet att bolaget omfattades av pressetiska och journalistiska yrkesregler.
EU-domstolen gick sedan ett steg längre.
Om vem som helst genom att betala en avgift kan få tillgång till handlingar som rör fällande brottmålsdomar kan behandlingen som möjliggör detta inte betraktas som behandling för journalistiska ändamål, enligt domstolens bedömning. Den slutliga kontrollen av omständigheterna i Lexbase-målet ska dock göras av den svenska domstolen.
Brottsuppgifter har ett särskilt skydd
Det finns ytterligare en viktig aspekt.
GDPR behandlar inte uppgifter om brott som vilka personuppgifter som helst.
Enligt artikel 10 får personuppgifter om fällande brottmålsdomar och lagöverträdelser endast behandlas under myndighetskontroll eller när behandlingen är tillåten enligt unionsrätten eller nationell lagstiftning som innehåller lämpliga skyddsåtgärder.
Ett fullständigt register över fällande brottmålsdomar får enligt artikeln endast föras under kontroll av en myndighet.
Det är därför en central fråga för söktjänsterna att kunna förklara vilket rättsligt stöd de faktiskt har för behandlingen om den inte omfattas av ett tillämpligt journalistiskt undantag.
Kan du nu kräva att din dom tas bort?
Ja, du kan begära radering – men domen innebär inte att alla automatiskt har rätt att få sina uppgifter borttagna.
Det är en viktig skillnad.
EU-domstolen har inte beslutat att Lexbase omedelbart måste radera samtliga brottmålsdomar. Domstolen har tolkat EU-rätten och lämnat den konkreta tillämpningen i det bakomliggande målet till den svenska domstolen.
Däremot har rättsläget förändrats på ett sätt som kan ge personer som finns publicerade på rättsdatabaser betydligt starkare argument än tidigare.
En person kan exempelvis begära radering enligt artikel 17 GDPR och kräva att söktjänsten förklarar vilken rättslig grund den har för att fortsätta behandla uppgifterna och vilket stöd som finns för behandling av brottsuppgifter enligt artikel 10.
Om företaget hävdar att publiceringen sker för journalistiska ändamål kan den registrerade dessutom begära att företaget förklarar hur just den aktuella behandlingen uppfyller de journalistiska kriterier som EU-domstolen nu har slagit fast.
Även konsekvenserna för personen kan få betydelse
EU-domstolen framhåller att bedömningen bland annat ska ta hänsyn till uppgifternas art och känslighet, hur behandlingen konkret går till, hur många människor som kan få tillgång till uppgifterna och under vilka förutsättningar de får tillgång till dem.
Det innebär att omständigheterna i det enskilda fallet kan bli viktiga.
Det kan exempelvis finnas anledning att i en begäran om radering beskriva hur gammal domen är, brottslighetens och påföljdens karaktär och vilka konkreta konsekvenser publiceringen har fått.
Har en person exempelvis nekats anställningar eftersom arbetsgivare hittat uppgifterna genom en söktjänst är det relevant att dokumentera detta.
Lexbase har redan tagit bort domar
SVT rapporterade i september att personer i flera fall har stämt svenska rättsdatabaser och därefter fått uppgifter borttagna genom uppgörelser.
I ett fall stämde en företagsledare Lexbase efter att en äldre dom för grovt bokföringsbrott enligt honom hindrat honom från att få en hög tjänst. Tvisten slutade med en förlikning och domen togs bort från Lexbase.
Förlikningarna innebär inte att någon domstol har fastslagit en generell rätt till radering. Men de visar att borttagning faktiskt förekommer när publiceringarna ifrågasätts rättsligt.
Du har rätt att gå till domstol
EU-domstolen tar också upp vilka rättsmedel en person ska ha tillgång till.
En medlemsstat får inte skapa ett system där en person vars brottsuppgifter publiceras på detta sätt endast kan använda reglerna om förtal.
GDPR ger bland annat möjlighet till klagomål hos tillsynsmyndigheten, domstolsprövning och – när förutsättningarna är uppfyllda – ersättning för materiell eller immateriell skada.
Det framgår även uttryckligen av EU-domstolens domslut att en person vars uppgifter om fällande brottmålsdomar görs tillgängliga för allmänheten mot betalning på internet inte får begränsas till enbart förtalsrättsliga rättsmedel.
Så kan du gå till väga
Den som vill försöka få bort en publicerad brottmålsdom kan börja med att skriftligen kontakta företaget bakom söktjänsten.
Begäran bör tydligt identifiera vilka uppgifter det gäller och begära radering enligt GDPR. Det är också lämpligt att begära att företaget, om radering nekas, redovisar vilken rättslig grund det stödjer behandlingen på, vilket stöd som åberopas enligt artikel 10 och om företaget anser att behandlingen sker för journalistiska ändamål.
Om journalistundantaget åberopas kan man hänvisa direkt till EU-domstolens dom C-199/24 och begära en förklaring av hur behandlingen uppfyller kriterierna i domen.
Den som har drabbats av konkreta konsekvenser bör också beskriva och, om möjligt, dokumentera dessa.
Ett avslag behöver inte heller innebära att saken är avslutad. EU-domstolens avgörande gör tydligt att möjligheten till rättslig prövning enligt GDPR måste finnas kvar.
Viktigt att känna till
Den nya EU-domen innebär alltså inte någon automatisk rätt att radera sin brottshistorik från internet.
Men den innebär att söktjänster inte utan vidare kan utgå från att ett utgivningsbevis gör GDPR irrelevant. För Lexbase är avgörandet särskilt betydelsefullt eftersom det är bolaget bakom Lexbase som är part i själva EU-målet.
För människor som under lång tid haft svårt att få sina uppgifter borttagna kan C-199/24 därför bli ett av de viktigaste avgörandena hittills om förhållandet mellan svenska rättsdatabaser, yttrandefrihet och rätten till skydd för personuppgifter.
