Försvaret anser att åtalet i Brattåsmålet vilar på otillräcklig bevisning. Advokat Johan Lavås hävdar att två dna-spår är det enda som knyter hans klient till Gärd Viklund och att inget i övrigt binder mannen till dubbelmordet.
Domen i målet meddelas onsdagen den 9 september. Inför avgörandet riktade Lavås omfattande kritik mot både förundersökningen och beslutet att väcka åtal.
De två dna-spåren är centrala i polisens och åklagarens bevisning. Spåren kopplar den åtalade till ett av mordoffren, men försvaret menar att de inte visar att han utförde morden.
Hänvisar till klientens egen berättelse
Mannen har under hela processen nekat till att ha mördat Gärd Viklund och det andra offret. Hans uppgifter är att han av en tillfällighet kom till brottsplatsen efter att dubbelmordet redan hade skett.
Han har samtidigt uppgett att han flyttade Gärd Viklunds kropp. Försvarets linje är att utredningen inte innehåller något som motbevisar den versionen av händelseförloppet.
I slutanförandet frågade Lavås vad som egentligen talar emot klientens berättelse. Hans egen slutsats var att det inte finns något sådant i den bevisning som har lagts fram.
Advokaten anser därför inte bara att underlaget är otillräckligt för en fällande dom. Han menar även att mannen över huvud taget inte borde ha åtalats utifrån den bevisning som finns.
Andra rutiner vid undersökningen 2005
Under rättegången har även de kriminaltekniska förutsättningarna när Brattåsmorden inträffade 2005 uppmärksammats. Den tidigare kriminaltekniker som inledningsvis var ärendeansvarig berättade i rätten att arbetsmetoderna och utrustningen skilde sig från dagens.
Enligt kriminalteknikern fanns varken munskydd eller engångsoveraller tillgängliga vid den aktuella tiden. Personalen använde däremot nitrilhandskar och skoskydd vid arbetet på brottsplatserna.
Kriminalteknikern uppgav också att han led av kraftig pollenallergi under perioden. Han behövde därför snyta sig ofta och sade att detta ledde till att han bytte handskar mycket frekvent.
Kriminalteknikerns dna hittades på beslag
Dna från kriminalteknikern har senare konstaterats på tre föremål som beslagtogs under Brattåsutredningen. Det rör sig om Gärd Viklunds handväska, en av hennes skor och ett armbandsur.
De arbetsförhållanden och den hantering som kriminalteknikern beskrev kan ha varit orsaken till att hans dna hamnade på föremålen. Förekomsten av spåren visar samtidigt vilka svårigheter som fanns i det kriminaltekniska arbetet under utredningens inledande skede.
Detta var dock inte den huvudsakliga delen av Lavås kritik i slutanförandet. Försvaret inriktade sig framför allt på att den bevisning som gäller den åtalade mannen, enligt advokaten, inte räcker för att knyta honom till själva mordgärningarna.
Två dna-spår står i centrum
Inför domen står därmed de två dna-spåren i centrum. Polis och åklagare ser dem som sina viktigaste fynd, medan försvaret gör en tydlig åtskillnad mellan en koppling till Gärd Viklund och bevis för att mannen begick morden.
Lavås hävdar att utredningen saknar ytterligare omständigheter som binder hans klient till gärningarna. Mannens nekande och hans uppgift om att han kom till platsen först efter dubbelmordet har hela tiden varit utgångspunkten för försvarets argumentation.
Domstolen ska nu ta ställning till vilken betydelse dna-spåren har och om den samlade bevisningen är tillräcklig. Avgörandet i Brattåsmålet kommer den 9 september.
