Brandmannen Pierre Söderström beskriver resan till Ukraina som både yrkesmässigt och personligt omvälvande. Erfarenheterna har fått honom att reflektera över hur svensk räddningstjänst skulle fungera i ett långvarigt krigsläge.
Söderström, som arbetar vid Räddningstjänsten Storgöteborg, reste till Ukraina inom ramen för Projekt Nyman. Där mötte han en räddningstjänst som under flera år har byggt upp sin förmåga att hantera arbete i extrema förhållanden.
Enligt Söderström blev besöket en tydlig påminnelse om avståndet mellan övning och vardag. I Ukraina är konsekvenserna av kriget en del av den dagliga verkligheten, medan svensk räddningstjänst saknar egna erfarenheter av att arbeta under sådana förhållanden.
Skillnader i resurser och personal
En av de viktigaste iakttagelserna gäller hur räddningstjänsterna är organiserade. Söderström bedömer att den ukrainska räddningstjänsten har större kapacitet för insatser i krig, både när det gäller antalet anställda och tillgången till resurser.
Han lyfter särskilt frågan om vilken grund beredskapen vilar på. I Sverige utförs flera funktioner med stöd av frivilliga, exempelvis hundförare och andra stödfunktioner. I Ukraina mötte gruppen i stället verksamheter där sådana resurser är anställda.
Det innebär, enligt Söderström, att Sverige saknar en tillräckligt robust personalstruktur för en krigssituation. Han ser ett stort behov av att utveckla den svenska förmågan, samtidigt som han framhåller att det är positivt att landet inte har egna erfarenheter av krigets räddningsarbete.
Sammanhållning lyftes fram
Under besöket återkom de ukrainska kollegorna till betydelsen av enighet inom räddningstjänsten. Sammanhållning beskrevs som avgörande för att verksamheten ska kunna fungera när belastningen är hög och förutsättningarna förändras snabbt.
Söderström ser en utmaning i den svenska organisationen, som han uppfattar som splittrad. Han menar att Sverige behöver närma sig den samlade hållning som han mötte i Ukraina.
Samtidigt uttrycker han hopp om att erfarenheterna från Projekt Nyman kan bidra till fortsatt utveckling. Han pekar på det engagemang som finns hos personalen inom svensk räddningstjänst och civilt försvar som en viktig grund för framtida arbete.
Enligt Söderström finns en stark vilja bland medarbetare att ta ansvar och lösa uppgifter. Den viljan kan, menar han, användas för att bygga en bättre beredskap.
Möte vid minnesplats gjorde starkt intryck
Resan handlade inte enbart om organisation, teknik och räddningsinsatser. Ett av Söderströms starkaste minnen kommer från en ukrainsk stad där invånare varje morgon samlades för en tyst minut till minne av dem som dödats i kriget.
En fredagsmorgon såg han en kvinna lägga färska blommor vid ett minnesporträtt. När han senare frågade om han fick behålla ett fotografi han tagit, blev det tydligt att personen på bilden var kvinnans make.
De omfamnade varandra och grät. När kvinnan därefter återvände till sin familj uppmärksammade familjen att den svenska gruppen bar räddningstjänstkläder och gav dem en tacksam nick.
Söderström säger att han är tacksam över att ha fått möjlighet att resa och beskriver erfarenheten som mycket lärorik. Han hoppas att kunskapen från besöket kan användas för att Sverige ska kunna arbeta säkrare och bättre om landet någon gång ställs inför en allvarlig situation.
Projektet bär en kollegas namn
Projekt Nyman har fått sitt namn efter Henrik Nyman, en kollega som avled tidigt. Han hade en viktig roll i projektets inledande skede och engagerade sig i myndighetens stöd till Ukrainas räddningstjänst.
Henrik Nyman har som en av få utländska medborgare tilldelats den ukrainska räddningstjänstens förtjänstmedalj. Projektets namn ska påminna om att fortsätta arbetet med nyfikenhet, lärande och samverkan.
