Drönare kan vara ett effektivt och billigare alternativ till helikopter när antalet älgar i ett område ska uppskattas. Det visar den första svenska utvärderingen av metoden, som har genomförts av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå.
Studien har gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket. Enligt forskaren Tim Hofmeester, som är en av rapportens författare, visar resultaten att drönare kan fungera mycket bra när de används på rätt sätt och under gynnsamma förhållanden.
Inventering från luften görs i dag bland annat med helikopter eller flygplan. Drönare är enligt Hofmeester betydligt billigare än helikopter och skulle därför kunna utgöra ett alternativ vid framtida inventeringar.
Vädret avgör resultatet
Försöken visar att drönarna under perfekta väderförhållanden kunde upptäcka i stort sett samtliga älgar som fanns inom det undersökta området. Resultatet innebär att metoden kan vara nära hundraprocentig när syftet är att hitta djuren.
Effektiviteten minskar däremot när solen kommer fram. Solvärmda stenar kan då likna djurkroppar i värmebilden, vilket gör det svårt för drönarpiloten att avgöra vad som är en älg. Uppvärmda trädtoppar kan samtidigt skymma djuren och skapa ytterligare osäkerhet.
Det innebär att metoden kräver särskilda väderförhållanden för att ge ett tillförlitligt resultat. När förutsättningarna är de rätta bedömer forskarna ändå att drönare kan vara ett effektivt verktyg för att räkna älgar.
Svårare att bestämma kön och ålder
Att veta hur många älgar som finns är bara en del av underlaget för viltförvaltningen. För att kunna följa hur stammen förändras behöver förvaltningen även information om djurens kön och ålder.
På den punkten har drönarmetoden större begränsningar. Försöken visar att det är svårare att använda bilderna för att avgöra älgarnas kön och ålder än att enbart upptäcka och räkna djuren.
Inventering av älgstammen behöver därför ge mer än ett besked om det totala antalet djur. Uppgifter om stammens sammansättning används tillsammans med annan information för att följa utvecklingen över tid.
Fyra basmetoder används i dag
Kunskap om älgstammens storlek och utveckling är en grund för den svenska älgförvaltningen. I dag rekommenderas fyra kvalitetssäkrade basmetoder för att uppskatta hur stor stammen är och hur den är sammansatt.
En av metoderna är älgobservationer, ofta kallade älgobs. De genomförs av jägare under en bestämd period i samband med jakten. Observationerna används som underlag för att följa förändringar i stammen.
En annan metod är spillningsinventering. Där räknas högar med älgspillning, och antalet används som ett index för populationen.
Avskjutningsstatistik är den tredje basmetoden. Den bygger på uppgifter om hur många älgar som har fällts under jakten.
Den fjärde metoden utgår från älgkalvarnas vikt vid slakt. Vikten kan spegla både tillgången på föda och hur populationen mår.
Samtliga metoder har både fördelar och nackdelar. För att få ett så bra underlag som möjligt kombineras de därför med varandra.
Kan komplettera befintliga inventeringar
Utöver basmetoderna finns godkända utökade inventeringsmetoder. Dit hör inventering med helikopter eller flygplan, men dessa metoder är mindre kostnadseffektiva.
Drönarförsöket visar att det finns ytterligare ett möjligt sätt att söka efter och räkna älgar från luften. Den tydligaste styrkan är förmågan att hitta djuren när vädret är lämpligt, i kombination med en lägre kostnad än vid användning av helikopter.
Samtidigt visar resultaten att metoden påverkas av solljus och att den har svårare att ge uppgifter om kön och ålder. Drönare kan därmed ge information om antalet älgar, medan andra inventeringsunderlag fortsatt behövs för en bredare bild av stammens sammansättning och utveckling.
