Den ungerske författaren Péter Nádas har gått bort vid 83 års ålder. Han efterlämnar ett författarskap där Europas våld, politiska förtryck och familjeliv undersöks med stark konkretion.
Nádas skrev i relation till författare som Marcel Proust och Thomas Mann, men utvecklade ett eget litterärt uttryck. I hans romaner får 1900-talets krig, förtryck och förintelse en fysisk och påtaglig form. Han vidgade samtidigt litteraturens rum för fantasi och erfarenhet genom precisa skildringar av människors liv.
Genombrott med stora romanprojekt
Han debuterade 1977 med romanen Slutet på en familjeroman. Titeln kan också sägas rymma centrala teman i två av hans mest omfattande verk: Minnesanteckningarnas bok, som kom på svenska 1994, och Parallella historier, utgiven på svenska 2012–2013.
I dessa böcker behandlas den europeiska kulturens sammanbrott utifrån människors konkreta tillvaro. Berättelserna undviker ideologiska förenklingar och rör sig i stället nära hur stora historiska skeenden påverkar vardag, relationer och enskilda kroppar.
Hos Nádas tränger det politiska förtrycket in i det privata. Familjer splittras och människor tvingas att förändra eller dölja sig själva. Hans romaner motsätter sig enkla uppdelningar mellan rätt och fel, liksom mellan skuld och oskuld. En person som utövar våld i en tid kan i en annan ha varit ett försvarslöst barn.
Historien som flera samtidiga berättelser
Hans skildringar utgår från en syn på historien som mångfaldig snarare än entydig. Det förflutna försvinner inte, utan finns kvar och kan återvända, även när människor försöker tränga undan det.
En särskild plats i Nádas författarskap har också kroppen. Han ville skriva om kärlek på ett sätt som inte tidigare gjorts i litteraturen. Där kroppen ofta är tyst eller undanträngd får den hos honom stort utrymme. Människan framträder med sina fortgående föreställningar och fantasier om den egna och andras kroppar.
Den egna familjehistorien
År 2017 gav Nádas ut självbiografin Illuminerade detaljer. Boken bär samma konkretion och rika detaljarbete som hans romaner, men riktar nu blicken mot hans egen familjs sönderbrutna historia.
Hans föräldrar och andra närstående var judar och kommunister. De beskrivs som först offer, därefter förövare och sedan offer igen. I den familjehistorien ryms lidande, skilsmässor och död, men också kärlek och svek.
Den senast svenskspråkigt utgivna romanen var Skräckhistorier från 2025. Där skildrar Nádas en ungersk småstad omkring 1960. Berättelsen inleds som en fars men utvecklas mot tragedin.
Genom även denna bok löper den humor som var särpräglad för Nádas. Den är inte frikopplad från mörkret, utan söker sig mot en djupare insikt om tillvarons absurditet. Med hans död har ett författarskap som återkommande följde familjens, historiens och minnets svåra förbindelser nått sitt slut.
