Rostvit tar sig an Giovanni Boccaccios Decamerone och placerar den medeltida berättelsen i en form som knyter an till nutida frågor. I Anna Hedelius recension beskrivs föreställningen som en respektfullt obunden bearbetning, där originalets ram finns kvar men där innehållet har försetts med samtidskommentarer, musik och koreografi.
Boccaccios berättelse utspelar sig under pesten i Florens. Tio personer lämnar staden och beger sig till ett lantligt gods, där de fördriver tiden genom att berätta historier för varandra. Rostvit behåller denna grund men använder den för att behandla ämnen som dödsrädsla, sexualitet, makt, utanförskap och skam.
### Dödssynder som utgångspunkt
Föreställningens tematik kretsar kring dödssynderna. Ilska, avund, lättja och högmod hör till de frågor som lyfts i uppsättningen, enligt recensionen. Därutöver behandlas lust, skuld och skam, sådant som beskrivs som återkommande mänskliga erfarenheter.
Rostvits version för samman berättelsen från 1300-talet med referenser till bland annat covid, utmattning och välkända modemärken. Resultatet blir en satir över samtiden, där pestens historiska erfarenhet kopplas till nutida oro och mänskliga konflikter.
I recensionen framhålls att Boccaccios berättelser fortfarande kan säga något om hur människor förstår sig själva och andra. Berättelserna blir i Rostvits tolkning ett sätt att närma sig frågor som människor fortsätter att bära på, även om miljön och tiden har förändrats.
### Enkel scenbild och stor fantasi
Anna Hedelius beskriver uppsättningen som ambitiös utan att ta sig själv på för stort allvar. Scenografin uppges vara enkel, medan föreställningen i stället bygger mycket av sin effekt på fantasi och lekfullhet.
Musiken och rörelserna har en viktig funktion i helheten. Koreografin och det musikaliska uttrycket rör sig mellan referenser till High School Musical, punk, elektronisk musik och nyskrivet material. Enligt recensionen skapar blandningen ett driv i föreställningen, snarare än att göra den splittrad.
Den musikaliska bredden bidrar till en ungdomlig energi. Rostvit beskrivs som ett ungt feministiskt scenkonstkollektiv med en ung och blandad publik. I den aktuella uppsättningen möter den publiken med en kombination av humor, allvar och ett uttryck som inte behandlar förlagan vördnadsfullt på ett traditionellt sätt.
### Mörker och livsglädje
Föreställningen rymmer mörk humor, men recensionsomdömet betonar samtidigt dess livsbejakande drag. Ämnen som pest, synd, sexuell frigörelse och dödsångest ges plats utan att uppsättningen enligt Hedelius blir tung eller högtravande.
Rostvits Decamerone använder därmed en klassisk novellsamling som material för en scenisk berättelse om sådant som fortfarande präglar mänskligt liv. Med historiska pestskildringar som bakgrund låter uppsättningen gamla berättelser möta en samtida verklighet.
