EU-medlemskap är inte längre en prioritet för Turkiet. Det säger landets president Recep Tayyip Erdoğan, i ett uttalande som ytterligare markerar avståndet mellan Ankara och Bryssel efter år av frusna förhandlingar, politiska motsättningar och ömsesidig misstro.
Turkiet ansökte formellt om medlemskap i dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen redan 1987 och blev kandidatland till EU 1999. Förhandlingarna om medlemskap inleddes 2005, men har sedan länge gått i stå. Flera kapitel i förhandlingsprocessen har blockerats, bland annat på grund av tvister om Cypern, rättsstatens ställning, yttrandefrihet och demokratiska institutioner i Turkiet.
Erdoğans besked kommer i ett läge där Turkiet i allt högre grad söker alternativa samarbeten utanför EU:s ramar. Landet har under senare år stärkt sina kontakter med bland annat Ryssland, flera stater i Mellanöstern och centralasiatiska länder, samtidigt som relationen till västvärlden periodvis varit ansträngd.
Från turkiskt håll har EU ofta anklagats för att behandla landet orättvist och för att inte vara uppriktigt i frågan om medlemskap. Erdoğan har vid flera tillfällen sagt att Turkiet hållits väntande i årtionden utan tydliga framsteg, trots att landet enligt honom uppfyller viktiga krav och spelar en strategiskt avgörande roll för Europa.
Inom EU har kritiken i stället främst handlat om utvecklingen i Turkiet efter kuppförsöket 2016, då tiotusentals personer greps, avskedades eller åtalades. EU-institutioner och människorättsorganisationer har återkommande uttryckt oro över domstolarnas oberoende, pressfriheten och behandlingen av oppositionella politiker och journalister.
Trots de försämrade politiska relationerna är banden mellan Turkiet och EU fortsatt omfattande. EU är en av Turkiets största handelspartner, och miljontals människor med turkisk bakgrund bor i EU-länder. Samarbetet omfattar också frågor som migration, säkerhet och energi.
Ett av de mest centrala avtalen mellan parterna är migrationsöverenskommelsen från 2016, där Turkiet åtog sig att begränsa migrationen till EU i utbyte mot ekonomiskt stöd och politiska löften från unionen. Avtalet har varit kontroversiellt men har samtidigt gjort Turkiet till en nyckelaktör i EU:s migrationspolitik.
Erdoğans uttalande innebär inte nödvändigtvis att Turkiet formellt drar tillbaka sin ansökan om EU-medlemskap. Däremot signalerar det att den politiska energin i Ankara nu riktas åt andra håll. För EU innebär beskedet en fortsatt svår balansgång mellan att hålla kontakten med en viktig regional stormakt och att samtidigt stå fast vid krav på demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer.
Flera bedömare menar att relationen mellan Turkiet och EU i praktiken redan har rört sig bort från medlemskapsperspektivet och i stället handlar mer om selektivt samarbete. Frågor som handel, tullunionen, visumregler, migration och regional säkerhet väntas därför få större betydelse än själva medlemskapsprocessen framöver.
För Turkiet kan uttalandet också ses i ett inrikespolitiskt sammanhang. Erdoğan har länge framställt landet som en självständig makt som inte ska behöva vänta på godkännande från väst. Genom att tona ned EU-medlemskapet kan han stärka bilden av ett Turkiet som väljer sin egen väg i en alltmer splittrad internationell ordning.
