När dörren slogs upp på nytt och doften av nybryggt kaffe spred sig ut på gatan var det många som stannade till. Efter månader av förberedelser, sena kvällar och en hel del osäkerhet kunde caféägaren äntligen välkomna de första gästerna.
– Det känns skitbra, säger caféägaren med ett leende bakom disken.
Kön ringlade stundtals ut genom entrén under öppningsdagen. Stamgäster, nyfikna grannar och förbipasserande fyllde snabbt de små borden. På menyn fanns både klassiska kanelbullar, matiga smörgåsar och flera nya bakverk som tagits fram särskilt inför nystarten.
– Jag har längtat efter det här ögonblicket. Det är en speciell känsla att se lokalen full av människor igen, säger caféägaren.
Vägen fram till öppningen har inte varit helt enkel. Renoveringar har dragit ut på tiden, leveranser har blivit försenade och kostnaderna har ökat. Trots det beskriver caféägaren arbetet som värt mödan.
– Det har varit stressigt, absolut. Men jag har fått så mycket stöd från folk i området. Många har frågat när vi ska öppna och sagt att de saknat oss. Det betyder väldigt mycket.
Flera besökare uttryckte uppskattning över att caféet nu är tillbaka. En av dem är en återkommande kund som ofta brukade köpa sitt morgonkaffe där.
– Det här stället har verkligen saknats. Det är personligt, varmt och man känner sig alltid välkommen, säger kunden.
Caféägaren hoppas nu att verksamheten ska kunna växa och bli en naturlig mötesplats i området. Planer finns på längre öppettider, fler lokala samarbeten och temakvällar längre fram.
– Först vill vi landa i allt och komma in i rutinerna. Men det finns många idéer. Jag vill att det här ska vara mer än bara ett café, en plats där människor trivs och vill stanna kvar en stund.
Under eftermiddagen fortsatte gästerna att strömma in. Kaffemaskinen gick varm och bakverken sålde slut snabbare än väntat. För caféägaren blev premiärdagen ett efterlängtat kvitto på att satsningen var rätt.
– Jag är trött, men på bästa sätt. Just nu känner jag mest glädje och tacksamhet. Det här är precis det jag har jobbat för.
