Var på kroppen människor är mest kittliga tycks inte vara en fråga om vana, uppfostran eller kultur. I stället pekar forskning på att de känsliga punkterna i stort sett är desamma världen över.
Fötter, armhålor, midja, hals och området kring revbenen återkommer oftast när människor från olika delar av världen beskriver var de reagerar starkast på kittling. Trots stora skillnader i språk, sociala normer och synen på kroppslig beröring verkar själva mönstret vara förvånansvärt stabilt.
Forskare som studerar kittlighet menar att det kan säga något grundläggande om människokroppen. De mest kittliga områdena är ofta platser där huden är känslig, där många nervändar samlas eller där kroppen är särskilt sårbar. Armhålorna och halsen är exempel på områden som evolutionärt kan ha varit viktiga att skydda, medan fotsulorna är avgörande för balans och rörelse.
Kittling är samtidigt mer än en enkel fysisk reflex. Reaktionen påverkas starkt av sammanhanget. Vem som kittlar, om situationen upplevs som lekfull eller hotfull och om personen själv har kontroll över händelsen spelar stor roll. Därför går det sällan att kittla sig själv med samma effekt som när någon annan gör det. Hjärnan förutser den egna beröringen och dämpar reaktionen.
Att de kittliga områdena ändå verkar sammanfalla mellan kulturer tyder på att kroppen har en gemensam biologisk karta för den här typen av beröring. Kultur kan påverka hur människor tolkar, accepterar eller visar sin reaktion, men inte nödvändigtvis var på kroppen den uppstår.
Fenomenet väcker också frågor om varför skratt så ofta följer med kittling. Skrattet behöver inte alltid betyda att upplevelsen är odelat positiv. Många beskriver kittling som både roligt och obehagligt, särskilt om den pågår för länge. Det gör kittling till ett gränsland mellan lek, försvar och social signal.
Forskare ser därför kittlighet som ett möjligt fönster in i hur nervsystemet, känslor och social interaktion samverkar. Den gemensamma kartan över kroppens kittliga punkter kan visa hur djupt vissa reaktioner sitter i människans biologi, även när omgivningen och kulturen skiljer sig åt.
