Malin, 36 år, beskriver hur vardagen har förvandlats till en ständig kamp mot oro och rädsla. Efter ett uppbrott för drygt ett år sedan har hennes tillvaro präglats av hotfulla meddelanden, oönskade besök och en konstant känsla av att vara övervakad. Hon berättar att rädslan nu påverkar allt – hennes arbete, sociala liv och trygghetskänsla i hemmet.
“Jag är livrädd. Jag vet aldrig när han dyker upp eller vad som händer nästa gång,” säger Malin med låg röst. Hon tittar ständigt över axeln, undviker vissa platser och byter vägar på väg hem. Vänner och familj försöker stötta, men många förstår inte hur starkt greppet av skräcken faktiskt är.
Trots att hon gjort flera polisanmälningar känner hon sig maktlös. Processerna tar tid, och beviskraven är höga. “Man vill tro att lagen ska skydda en, men ibland känns det som att man står ensam,” säger hon. Samtidigt försöker hon hålla fast vid hoppet om ett liv utan fruktan, ett liv där hon kan sova en hel natt utan att vakna av ljud utanför fönstret.
Flera stödorganisationer vittnar om att Malins berättelse inte är unik. Antalet kvinnor som söker hjälp för trakasserier och hot från före detta partners fortsätter att öka. Experter på området menar att samhället måste bli bättre på att agera tidigt och ge utsatta bättre skydd.
Malin berättar att det hon önskar mest är att få känna sig trygg igen. Att kunna gå utanför dörren utan att hjärtat rusar. “Jag vill bara leva som vanligt. Jag vill inte vara rädd längre,” säger hon, och tystnaden som följer säger allt.
