Det var en helt vanlig måndagsförmiddag när stillheten i det lilla villaområdet bröts av ett plötsligt dån. Fönsterrutor skallrade, larm gick i gång och flera boende rusade ut på gatan, övertygade om att något allvarligt hade hänt. En av dem, Karin Lund, berättar att hon stod i köket när hon hörde smällen. Hon kastade sig ner bakom köksbänken och ringde genast larmcentralen. ”Jag trodde det var en bomb”, säger hon och skakar fortfarande på huvudet flera timmar senare.
Räddningstjänst, polis och ambulans var snabbt på plats. Området spärrades av medan insatsledaren tog kommandot. Flera patruller sökte igenom närliggande byggnader och trädgårdar i jakt på eventuella rester av en sprängladdning, men ingenting tydde på en explosion i egentlig mening. En tekniker förklarar att smällen sannolikt orsakades av ett övertryck i ett större elskåp som havererat. När metallen gav vika skapades en kraftig smäll och gnistor som fick flera att tro på det värsta.
För de boende tog det ändå tid innan pulsen gick ner. Barnen hämtades tidigare från skolan, husdjuren vägrade gå in i trädgården och doften av bränt isoleringsmaterial låg kvar i luften långt in på eftermiddagen. En psykolog från kommunen anlände för att tala med de mest skärrade. ”Det låter nästan overkligt nu, men i stunden kändes det som att allt skulle sprängas,” säger Karim, som bor på hörntomten där elskåpet exploderade.
Vid sextiden kunde polisen häva avspärrningarna. Någon bomb var det aldrig, och ingen människa skadades. Kvar blev bara ett svartbränt elskåp, några trasiga fönster och en påminnelse om hur snabbt vardagen kan förvandlas till ett drama. Trots lättnaden märks en försiktig oro hos de boende – ljudet av smällen sitter fortfarande kvar i minnet, som ett dovt eko av rädslan som spred sig i kvarteret när alla, för en stund, trodde att det var en bomb.
