Ett kraftigt rökmoln låg kvar över området under hela natten och brandmännen arbetade oavbrutet för att få kontroll på lågorna. Enligt räddningstjänstens insatsledare var branden svårbekämpad på grund av stark vind och svårtillgänglig terräng. Värmen från elden gjorde det omöjligt att komma nära utan skyddsutrustning, och vattenförsörjningen behövde säkras genom att dra slangar från närliggande vattendrag.
Det första steget i släckningsarbetet var att hindra elden från att sprida sig till byggnader i närheten. Genom brandgator och riktad vattenkanonhållning kunde man skapa en skyddszon som minskade risken för spridning. Brandpersonalen använde även skum för att dämpa intensiteten och kväva de öppna lågorna.
När elden väl var inringad inleddes den mer tidskrävande delen av arbetet – eftersläckningen. Brandområdet delades in i sektioner, där varje lag kontrollerade glödbränder och heta punkter. Genom att fukta marken noggrant och vända på brända material kunde man försäkra sig om att inga nya lågor flammade upp.
Myndigheterna uppmanade samtidigt lokalbefolkningen att hålla sig inomhus och undvika röken, eftersom partikelhalterna var höga. Miljöexperter analyserade luftkvaliteten och rekommenderade att känsliga personer använde andningsskydd. Parallellt med räddningstjänstens arbete inleddes en utredning för att fastställa brandorsaken.
Under de tidiga morgontimmarna började situationen stabiliseras. De flesta glödbränder var under kontroll, och personal från räddningstjänsten kunde redan då påbörja återställningsarbetet – en noggrann efterkontroll som ska garantera att området är säkert och att branden verkligen är släckt.
