Anne-Mari skulle ha fyllt 52 år den här veckan. För familj och vänner är datumet en smärtsam påminnelse om ett liv som tog slut alldeles för tidigt. Hon finns nu i en växande statistik som varje år väcker sorg och ilska: 386 kvinnor har dödats i Sverige under de senaste decennierna till följd av mäns våld. Bakom varje siffra finns en människa, ett liv fyllt av drömmar, relationer och framtidsplaner.
Grannarna beskriver Anne-Mari som omtänksam och engagerad. Hon älskade att se sina blommor slå ut i trädgården, och huset där hon bodde är fortfarande fullt av spår efter hennes omsorg. Efter hennes död har orten samlats till minnesstunder, samtal och tysta manifestationer. Ljusen som tänds i parken varje år symboliserar både saknaden och hoppet om förändring.
Samhällets insatser för att stoppa dödligt våld mot kvinnor har intensifierats under senare år. Myndigheter, organisationer och ideella krafter samarbetar för att upptäcka och ingripa tidigare. Men för många kommer hjälpen för sent. Statistikens kalla rader står i skarp kontrast till de livsöden som döljer sig bakom siffrorna.
När namn som Anne-Mari nämns i nyhetsflödet riskerar de att snabbt glömmas bort. Men för anhöriga och vänner finns ingen glömska. De ord som ofta återkommer bland dem som stod henne nära är vrede och beslutsamhet – vrede över en förlust som kunde ha undvikits, och beslutsamhet att inte låta fler namn tillkomma i listan. 386 kvinnor dödade är inte bara en siffra, det är 386 tragedier, 386 liv som borde fått fortsätta.
