Polisen har under en längre tid arbetat med att kartlägga personer som bedöms utgöra en särskild risk för våldsbrott i nära relationer. Enligt uppgifter stod kvinnans sambo upptagen på denna högrisklista redan flera månader innan den tragiska händelsen som nu utreds som grov misshandel.
Grannar berättar att paret ofta synts tillsammans, men att det också förekommit återkommande bråk och polisingripanden i bostadsområdet. Flera boende beskriver att de hört högljudda gräl under kvällstid och att polisens patruller besökt adressen vid mer än ett tillfälle.
Trots att varningssignaler funnits, tycks inga särskilda skyddsåtgärder ha införts. Enligt polisens interna rutiner ska personer på högrisklistan följas upp med täta kontroller och samverkan med socialtjänsten, men i det här fallet tycks rutinerna inte ha fungerat som avsett.
I ett skriftligt uttalande medger polisen brister i uppföljningen men betonar att arbetet med att minska våldet i nära relationer är prioriterat. En intern utredning har inletts för att granska varför riskbedömningen inte ledde till ytterligare åtgärder.
Socialtjänsten i kommunen bekräftar att familjen varit känd, men påpekar att sekretessregler begränsar möjligheten att lämna detaljer om eventuella insatser. Samtidigt förs nu diskussioner mellan myndigheterna om hur informationsutbytet kan förbättras för att förhindra liknande fall i framtiden.
Sambon sitter nu frihetsberövad efter beslut av åklagare. Förundersökningen pågår, och polisens fokus ligger på att kartlägga tidigare händelser samt om varningar hade kunnat leda till att brottet förebyggts. Händelsen har åter aktualiserat frågan om hur väl systemet för riskpersoner fungerar i praktiken och om de resurser som finns räcker till för att skydda utsatta personer i tid.
