Natos toppmöte kan bli otrevligt för en del medlemsländer när det mäktigaste av dem, USA, ska utdela sina uppmaningar och påminnelser om ansvar. Förväntningarna på att de europeiska länderna ska öka sina försvarsutgifter ligger tungt i luften. Medan Washington anser att bördan inom alliansen fortfarande är ojämnt fördelad, försöker flera regeringar balansera mellan inrikespolitiska prioriteringar och internationella åtaganden.
Bakom kulisserna pågår en febril aktivitet. Diplomater och försvarsministrar förbereder argument, motiveringar och siffror som ska visa att just deras land gör sin del. Men USA:s delegation väntas inte nöja sig med allmänna försäkringar om framtida satsningar. Vita husets representanter har tydligt signalerat att konkreta åtaganden ska presenteras – och gärna med snabba tidsramar.
Flera mindre medlemsländer fruktar att diskussionen kan få en hårdare ton än vanligt. I en tid där osäkerheten kring den globala säkerhetsordningen växer, vill ingen framstå som svag eller ovillig att bidra. Samtidigt stiger kostnaderna för försvar, energi och stöd till Ukraina, något som skapar tryck även på rika västeuropeiska regeringar.
De baltiska staterna och Polen förväntas välkomna USA:s tydlighet, då de länge efterfrågat en skarpare gemensam linje. Länder som Tyskland, Frankrike och Italien däremot, försöker manövrera mellan amerikanska krav och inrikes ekonomiska överväganden. Alliansens sammanhållning sätts därmed åter på prov, inte av yttre hot utan av skillnader i politisk vilja och ekonomisk kapacitet.
När mötet avslutas kommer diplomater att tala om enighet och styrka. Men bakom de formella uttalandena kan obehaget dröja kvar. Frågan om vem som egentligen bär Natos tyngsta ansvar lär inte försvinna – den flyttas bara vidare till nästa toppmöte.
