**Berlin, september 2015.**
När bilder av överfulla tågstationer, människor på flykt till fots genom Europas landskap och provisoriska härbärgen spreds över världen, uttalade Angela Merkel de ord som skulle komma att definiera en epok i både tysk och europeisk politik: *”Wir schaffen das” – Vi fixar det.*
Uttalandet kom i ett skede då Europa stod mitt i den största flyktingkrisen sedan andra världskriget. Kriget i Syrien hade drivit miljontals människor på flykt, och många sökte sig till en kontinent som redan kämpade med interna politiska motsättningar och ett sviktande förtroende för EU:s förmåga att hantera krisen.
Merkels ord blev snabbt mer än bara en uppmaning till handling. De kom att symbolisera Tysklands vilja att bära ett moraliskt ansvar, men också splittra landet politiskt. Hundratusentals människor anlände till Tyskland under månaderna som följde, mötta av både volontärer med filtar och mat, och av demonstrationer som krävde gränsstängningar.
På centralstationerna i München och Berlin välkomnades många flyktingar med applåder och skyltar. Samtidigt började debatten om integrationspolitik, säkerhet, och social sammanhållning dominera den politiska agendan. I delstater runt om i landet tog myndigheter emot familjer i skolor, sporthallar och tillfälliga läger, medan kommuner kämpade med att hitta långsiktiga lösningar.
Internationellt hyllades Tysklands beslut som ett moraliskt ledarskap, men inom EU växte sprickorna. Länder som Ungern och Polen vägrade dela bördan, och frågan om ett gemensamt europeiskt ansvar för flyktingmottagandet blev alltmer infekterad.
Åren efter krisen kom att pröva både Merkels regering och hela den tyska samhällsmodellen. Diskussionerna om identitet, arbetsmarknad och värderingar lämnade djupa spår. Ändå står de där orden kvar som en del av hennes politiska arv – fyra enkla ord som för många symboliserar både medmänsklighetens kraft och de enorma utmaningar som följer i dess spår.
