Det gamla häktet i stadens centrum står inför sin sista dag som förvaringsplats. Efter decennier av användning töms nu byggnaden på både inventarier och historia, ett arbete som väcker känslor hos många av dem som haft sin arbetsplats där. I de kala korridorerna ekar fortfarande ljudet av tunga dörrar, nu öppnade för sista gången.
Arbetet med att tömma lokalerna har pågått i flera veckor. Personal från kriminalvården går systematiskt igenom utrymmena, registrerar och transporterar ut allt från möbler till arkivmaterial. Vissa delar sparas för framtiden, som en påminnelse om en institution som präglat stadens rättshistoria, medan annat kasseras.
Utanför har förbipasserande stannat till för att betrakta processen. För många är det en byggnad som väckt både respekt och obehag, men också nyfikenhet. Kommunen har ännu inte bestämt vad som ska ske med fastigheten, men flera förslag finns på bordet – allt från kontorslokaler till ett kulturcenter.
Personalen beskriver ett vemod över att lämna en arbetsplats som, trots sin tunga atmosfär, varit fylld av kollegial sammanhållning. ”Det är en epok som går i graven”, säger en av de anställda och låser dörren till en cell för sista gången. När den sista transporten lämnar gårdsplanen förseglas dörrarna, och ett stycke lokalhistoria övergår till minne.
