Christoffer, 22, sitter på en solblekt träbänk vid torget i den lilla orten som ofta beskrivs som landets billigaste att bo i. Han tar en klunk kaffe ur en metalltermos och ler när han pratar om vardagen här. För honom handlar det inte om att leva i överflöd, men inte heller om att behöva vända på varje krona. ”Det är lagom”, säger han, med betoning på ordet som tycks sammanfatta hela platsens själ.
När många unga söker sig till större städer med högre hyror och pulserande stadsliv har Christoffer valt motsatt väg. Han berättar hur hans månadshyra för en tvåa knappast når upp till vad hans vänner betalar för ett rum i studentkorridor. Utgifterna håller sig på låg nivå, men det betyder inte att livet saknar innehåll. Här finns natur, gemenskap och tid att leva, förklarar han, medan vinden sveper in från sjön ett par kvarter bort.
I centrum syns spår av ett samhälle som försöker balansera framtid och tradition. En ny livsmedelsbutik ligger vägg i vägg med den gamla järnhandeln, och på kaféet samlas både pensionärer och unga barnfamiljer. Christoffer trivs med tempot, och kanske ännu mer med möjligheten att faktiskt spara. Han berättar att han, tack vare de låga levnadskostnaderna, för första gången kan lägga undan pengar varje månad.
”Jag känner ingen stress att flytta härifrån. Allt jag behöver finns på gångavstånd, och jag slipper den där känslan av att alltid ligga efter,” säger han. För honom har den lilla orten blivit ett bevis på att mindre kan vara mer — eller som han själv uttrycker det innan han packar ner termosen: det är precis lagom.
