Patrik, 62 år, står i skuggan vid torget och torkar svetten från pannan. Solen ligger tung över staden, och asfalten darrar i värmen. Han har just avslutat sin promenad till affären och beskriver dagen med ett trött leende.
”Det är väldigt varmt,” säger han och kisar mot himlen. ”Man känner sig nästan lite yr bara av att gå några kvarter.”
Runt omkring söker människor sig till de få skuggplatserna. Uteserveringarna har dragit fram parasoller, och på parkbänkarna viftar förbipasserande förgäves bort den stillastående luften.
Patrik berättar att han alltid gillat sommaren men att de senaste åren har värmeböljorna känts allt mer påfrestande. Han minns barndomens somrar vid sjön, då kvällarna ofta bjöd på svalka. Nu beskriver han nätterna som kvava, där det är svårt att sova trots öppna fönster.
”Man får anpassa sig,” säger han och höjer sin vattenflaska. ”Jag går upp tidigt, försöker göra allt som ska göras innan solen står som högst.”
I bakgrunden syns barn som leker med vattenpistoler och äldre som sätter sig ner för att vila. Den tryckande värmen förenar alla i samma rytm — långsamma steg, djupa andetag och en ständig jakt på nästa fläkt av sval luft.
Patrik skrattar till, torkar pannan igen och konstaterar: ”Man får väl se det från den ljusa sidan. Vi slipper i alla fall snöskottning.”
