Han är dömd för bland annat en rad bankrån och kallades redan som 20‑åring för en av Sveriges mest hänsynslösa brottslingar. Under flera år levde han ett liv på flykt, där kontantkupor och adrenalinfyllda rån blev vardag. Enligt utredningen planerade han varje kupp med minutiös noggrannhet: tidpunkten, flyktvägarna, till och med väderprognosen vägdes in i besluten.
När polisen till slut grep honom efter ett dramatiskt gripande utanför en mindre stad i Mellansverige var det slutet på en av landets mest omfattande jaktinsatser. Vittnen beskriver scenen som overklig – sirener, helikoptrar, uniformerade patruller som spärrade av vägar, och en man som länge lyckats undkomma rättvisan till sist leddes bort i handbojor.
I rätten erkände han vissa av brotten men förnekade andra. Han har senare berättat att det inte var pengarna som drev honom utan själva spänningen, behovet av kontroll och makt över situationen. Domen blev lång, och åren bakom murarna har enligt närstående förändrat honom.
Kriminologer menar att hans livshistoria är ett exempel på hur en tidig fascination för risk och konfrontation kan slå över i en destruktiv livsstil. Efter frigivningen har han hållit sig undan offentligheten, men uppges arbeta med att hjälpa unga som riskerar att välja samma väg som han en gång gjorde.
Trots de många åren sedan de spektakulära brotten ägde rum väcker hans namn fortfarande minnen av en tid då bankerna rustades med extra säkerhet, och då varje ny rånrapport fick hela landet att hålla andan.
