Samtliga sju sektionschefer inom onkologi och hematologi i Region Skåne meddelar att de avgår i protest mot vad de beskriver som en ohållbar arbetssituation och brist på dialog med den övergripande ledningen. Beskedet kom under tisdagen och har väckt stor oro bland både personal och patienter inom verksamheten.
Enligt uppgifter till flera medier har cheferna under en längre tid försökt påtala problem med resursbrist, överbelastning och otydliga beslutsvägar. Trots upprepade försök att föra en konstruktiv diskussion om verksamhetens framtid upplever de att ledningen inte tagit deras varningar på allvar. Situationen kulminerade när de gemensamt beslutade att lämna sina uppdrag, något de beskriver som ett sista försök att uppmärksamma regionens ansvariga på de allvarliga konsekvenserna för vården.
En av de avgående sektionscheferna uppger att den kliniska vardagen under längre tid präglats av personalbrist och växande väntetider, vilket i sin tur riskerar patienternas säkerhet. Flera medarbetare vittnar om att arbetsbelastningen ökat markant efter pandemin och att det blivit allt svårare att rekrytera erfarna läkare och sjuksköterskor till regionen.
Region Skånes representanter bekräftar att uppsägningarna mottagits men betonar att arbetet för att säkra vården för cancer- och blodsjukdomspatienter fortsätter utan avbrott. En tillfällig ledningsstruktur väntas presenteras inom kort. Samtidigt förs samtal med fackliga företrädare och vårdpersonal för att dämpa oron och hitta en långsiktig lösning.
Patientorganisationer uttrycker oro över beskedet och efterlyser tydlighet kring hur regionen tänker garantera kontinuitet i den avancerade vård som bedrivs inom onkologin och hematologin. De menar att förtroendet för vården riskerar att skadas om problemen inte tas på största allvar.
Bakgrunden till avhoppen anses vara symptomatisk för en bredare kris inom svensk sjukvård, där krav på effektivisering allt oftare ställs mot personalens möjlighet att upprätthålla kvalitet och trygghet. Flera bedömare menar att Region Skånes ledning nu står inför ett avgörande vägskäl: att antingen återvinna personalens förtroende genom konkreta förbättringar eller riskera ytterligare kompetensflykt från en redan hårt pressad vårdsektor.
