**NICLAS VENT kämpar med ett ovanligt yrkesval – och de tunga känslorna som följer med det**
Det var aldrig tänkt att bli ett kall, snarare ett tillfälligt jobb. Men för Niclas Vent blev arbetet på begravningsbyrån något som påverkade honom mer än han någonsin anat. Efter två års arbete har han insett att det inte bara handlar om att bära kistor, utan om att bära andras sorg – och sin egen oförmåga att släppa taget.
Allt började när han, efter en period av arbetslöshet, tackade ja till ett vikariat som transportör. Han berättar om den första dagen, doften av trä och lack, tystnaden i lokalerna och den märkliga respekt som infann sig. Till en början gick det bra. Det var ett arbete som krävde struktur, precision och diskretion – egenskaper Niclas var van vid från tidigare jobb. Men med tiden började uppdragen tära på honom.
När kistorna kom in i hans händer började de väga mer än de borde. De påminde honom om människor han själv förlorat, om samtal han aldrig hann ha och om livets skörhet. ”Det är som att varenda kista bär på en berättelse, och jag orkar inte längre vara den som stänger locket,” säger han.
Kollegorna beskriver Niclas som omsorgsfull och samvetsgrann, men också som någon som tar allt för mycket till sig. Chefen har flera gånger försökt få honom att prata med företagets arbetsmiljörådgivare, men Niclas har tvekat. ”Jag vill inte vara den som inte klarar av det,” förklarar han. ”Men ibland känns det som att det inte är ett jobb för en människa som tänker för mycket.”
Sedan några månader tillbaka är han sjukskriven. Läkarens råd var tydligt: han behöver distans, både fysiskt och känslomässigt, för att återhämta sig. Trots det kan han inte släppa tanken på arbetet. Han funderar på att återvända – men den inre konflikten består.
Frågan om hur mycket känslor ett yrke får ta ut sin rätt är något Niclas brottas med dagligen. Han är inte ensam; många inom branschen vittnar om det tysta lidandet bakom en professionell fasad. För honom handlar kampen inte längre om kistorna – utan om att hitta ett sätt att leva med det de symboliserar.
