Fem år har gått sedan Kanada skakades av avslöjandet att kvarlevorna av 215 barn hittats i omärkta gravar vid den tidigare internatskolan i Kamloops, British Columbia. Upptäckten väckte sorg, vrede och en ny våg av självreflektion kring landets behandling av ursprungsbefolkningen och det brutala arv som internatskolorna lämnat efter sig.
Utredningen som följde slog fast att de funna gravarna tros tillhöra barn som en gång gick på skolan, en institution som mellan slutet av 1800-talet och slutet av 1900-talet drevs i statens och kyrkans regi med syftet att assimilera urfolkens barn i det kanadensiska samhället. Tusentals barn togs med tvång från sina familjer, och många återvände aldrig hem.
Reaktionerna på nationell nivå blev omedelbara. Premiärministern uttryckte landets kollektiva sorg och lovade att fortsätta arbetet för försoning, samtidigt som urfolksledare krävde handling i stället för ord. Flera provinser utlyste dagar av sorg och flaggorna hissades på halv stång över hela landet.
Sedan dess har liknande fynd rapporterats vid andra tidigare internatskolor, vilket ytterligare förstärkt kraven på fullständig kartläggning och identifiering av alla barn som försvunnit i systemet. Många samhällen har inlett egna sökinsatser och ceremonier för att hedra barnens minne.
I dag är frågan fortfarande djupt närvarande i det kanadensiska samhället. För överlevande och efterlevande familjer symboliserar gravarna inte bara en nationell tragedi utan en pågående kamp för erkännande, rättvisa och helande. Trots de år som gått bär landet ännu på såren efter en historia som först nu till fullo börjar berättas.
