Det började som en stilla morgon på äldreboendet Solgläntan, men redan innan frukosten hann serveras spred sig oron bland personal och boende. Två personer som led av demenssjukdom saknades plötsligt, trots nattpersonalens noggranna rutin. Dörrlarmen hade inte aktiverats, och nu stod man handfallen inför frågan hur de kunnat ta sig ut.
Utanför letade anhöriga och frivilliga tillsammans med polis i de närliggande skogsområdena. Helikoptrar cirkulerade i gryningsljuset, och lokaltidningen rapporterade löpande om sökinsatsen. En av de försvunna hittades senare under dagen, trött men vid liv, flera kilometer från boendet. Den andra personen återfanns först timmar senare, livlös i en skogsdunge.
Nyheten slog hårt mot både anhöriga och personal. Flera medarbetare beskrev situationen som sin värsta mardröm – den där rädslan att en dement person ska lämna tryggheten och gå vilse i sin egen stad. Ledningen lovade omedelbart att se över säkerhetsrutinerna, byta ut dörrlarmen och införa extra nattbemanning.
Men för de närstående är löftena klen tröst. ”Mamma hade förtjänat trygghet, inte att frysa ihjäl ensam,” säger dottern till en av de drabbade, med rösten bruten av sorg. På Solgläntan råder stillhet igen, men mellan raderna i rapporterna märks en efterklang av skuld och frågor som ännu inte fått sina svar.
