Efter flera positiva signaler om att USA och Iran är nära ett avtal som på sikt kan ge fred i regionen ökade optimismen under torsdagen bland diplomater i flera huvudstäder. Enligt uppgifter från personer med insyn i förhandlingarna handlar de senaste diskussionerna om att skapa en gemensam ram för både kärnenergifrågor och regional säkerhet.
Samtidigt betonar flera observatörer att vägen till ett färdigt avtal fortfarande är lång och fylld av diplomatiska hinder. Bland annat återstår frågor om sanktioner, övervakning och garantier för att båda sidor följer de åtaganden som skulle ingå i uppgörelsen. Iranska företrädare har uppgett att en lättnad i sanktionerna är en förutsättning för att processen ska kunna fullföljas, medan amerikanska källor talar om behovet av tydliga verifieringsmekanismer.
I Teheran uppges delar av regeringen se förhandlingarna som ett steg mot ekonomisk stabilitet och ökad internationell legitimitet, men den inrikespolitiska debatten är fortsatt intensiv. Kritiker varnar för att eftergifter till Washington kan tolkas som svaghet, samtidigt som flera yngre väljare uttrycker hopp om att ett bättre internationellt klimat ska leda till fler ekonomiska möjligheter.
Från Washingtons sida har signalerna varit försiktigt positiva. Enligt anonyma tjänstemän i utrikesdepartementet är målet att skapa ett avtal som inte bara reglerar kärnfrågan utan också minskar risken för militära konfrontationer i Persiska viken. Analytiker menar att det kan få långtgående konsekvenser för energipriser, handelsflöden och regional stabilitet.
I europeiska huvudstäder följs utvecklingen noga. EU:s särskilda sändebud har antytt att en preliminär överenskommelse skulle kunna bli en grund för bredare samtal om säkerhetssamarbete i Mellanöstern. Samtidigt framhåller flera diplomater att tilliten mellan parterna fortfarande är bräcklig och att varje steg framåt måste tas med försiktighet.
Trots dessa utmaningar tror många bedömare att de senaste veckornas diplomatiska aktivitet markerar ett skifte jämfört med de år av ömsesidig misstro som präglat relationen mellan Washington och Teheran. Förhoppningen är att båda länder nu ser större värde i samarbete än i konfrontation, något som i förlängningen kan bidra till att minska spänningarna i ett av världens mest instabila områden.
