Samhällets hantering av masskjutningen på Campus Risbergska fungerade i flera delar väl, enligt de första utvärderingarna som nu kommit. När larmet gick tidigt på förmiddagen mobiliserades polis, räddningstjänst och sjukvård inom minuter, och samordningen mellan myndigheterna beskrivs som ovanligt effektiv. Polisen hade snabbt kontroll över skolområdet, samtidigt som stora delar av staden spärrades av för att underlätta insatserna. Händelsecentret som upprättades i stadshuset blev tidigt en samlingsplats för beslutsfattare och information kunde därifrån spridas vidare till allmänheten utan onödiga dröjsmål.
Många vittnen berättar om hur ambulanspersonalen arbetade metodiskt och lugnt trots den kaotiska situationen. Snabb triagering och fördelning av skadade till olika sjukhus bidrog till att fler överlevde än vad man befarat. Enligt Regionens krisledning trädde katastrofplanen i kraft precis som planerat, och resurser från närliggande orter kallades in redan inom den första timmen.
Samtidigt finns det viktiga lärdomar. Flera studenter och anställda uppger att de under de första minuterna saknade tydliga larmmeddelanden i byggnaden. Digitala informationssystem underlättade kommunikationen utåt, men inomhus var det oklart vad som gällde och var man kunde ta skydd. Polisen medger att man behöver se över hur varningssystemen på campus fungerar och hur information snabbt kan nå alla som befinner sig i riskzonen.
Kommunens stödinsatser efteråt lyfts däremot fram som föredömliga. Redan samma kväll öppnades stödcenter för anhöriga, och skolpersonal fick tillgång till krispsykologer. Präster, socialarbetare och frivilligorganisationer samverkade för att ge tröst, praktiskt stöd och en plats för samtal. När chocken började lägga sig var det framför allt känslan av sammanhållning som många tog fasta på. Människor kom med blommor, tände ljus och hjälpte varandra att hantera det ofattbara.
Flera experter menar att samhällets reaktion visar att tidigare utbildning och övningar har gett resultat. Efter tidigare händelser har myndigheterna utvecklat rutiner för snabb informationsdelning och gemensam lägesbild, något som nu visade sig vara avgörande. Trots tragedin lyfts insatsen som ett exempel på hur samhället kan agera samlat när det otänkbara inträffar.
