**Alma: ”En helvetesnatt”**
När mörkret föll över den annars stillsamma småstaden i lördags kunde ingen ana vilket drama som skulle utspela sig under de kommande timmarna. För 24-åriga Alma Johansson blev natten en prövning hon sent ska glömma.
– Det var som att allting brast på en gång, säger hon med en darrning i rösten. Jag hade aldrig upplevt något liknande.
Allt började vid midnatt, när hon var på väg hem efter ett sent arbetspass. Luften var tung och fuktig, gatorna nästan öde. En bil bromsade in hastigt bakom henne, och i nästa ögonblick försvann den gatan fram. Någon minut senare försvann också strömmen i hela kvarteret.
– Plötsligt blev det kolsvart. Man hörde bara vinden och någonstans längre bort ett skrik. Det var som en scen ur en film, berättar Alma.
Hon tog sig in i trapphuset, bara för att upptäcka att dörren till lägenheten stod på glänt. Inne i hallen låg saker utspridda, och hon kände hur paniken steg. När hon sträckte sig efter sin telefon dog batteriet.
– Där och då trodde jag att det var slut. Jag visste inte om någon var kvar i lägenheten. Jag stod bara stilla, lyssnade på tystnaden.
Det skulle senare visa sig att ett elfel orsakat både strömavbrottet och en kortslutning i fastigheten, vilket i sin tur utlöst brandlarm och förvirring bland boende. I den stunden var det dock ingen som visste vad som pågick.
– Jag sprang ut och mötte grannarna i trappan. Alla såg lika rädda ut. Men så fort vi kom ut kändes det som att jag kunde andas igen.
Brandkåren kom inom några minuter och kunde snabbt reda ut situationen. För Alma var skadan redan skedd – inte materiellt, men känslomässigt.
– Det var en helvetesnatt, säger hon. Jag sov inte en sekund efteråt. Men jag är tacksam att vi alla klarade oss.
När gryningen kom syntes solstrålarna åter mot fasaden på det gamla hyreshuset. För de boende blev det en påminnelse om hur skört lugnet kan vara, och hur snabbt en vardagskväll kan förvandlas till en mardröm.
