I de ockuperade områdena på Västbanken har situationen under de senaste veckorna förvärrats dramatiskt. Vittnesmål från civila, människorättsorganisationer och internationella observatörer beskriver en omfattande upptrappning av israeliska militära insatser, husrivningar och tvångsförflyttningar av palestinska familjer. Byar i Jordandalen och söder om Hebron har fått sina bostäder jämnade med marken, ofta med kort varsel och utan alternativt boende. Samtidigt rapporteras ökad närvaro av beväpnade bosättare, som i vissa fall agerar med stöd eller skydd av israeliska soldater.
Palestinska invånare berättar om en vardag präglad av rädsla, utegångsförbud och kontroller som gör det svårt att arbeta, studera och respektera helgdagar. Skolor har stängts till följd av väpnade räder, olivlundar har bränts och hela samhällen har börjat tömmas när familjer flyr våldet. FN:s särskilda rapportörer har beskrivit dessa händelser som systematiska försök att fördriva den palestinska befolkningen från strategiska områden – ett mönster som av vissa aktörer benämns som etnisk rensning.
Internationellt möts utvecklingen av fördömanden i ord men få konkreta åtgärder. EU-länder upprepar krav på återhållsamhet och respekt för internationell rätt, men den tidigare diplomatiska tyngden har försvagats av interna splittringar och starka handelsförbindelser med Israel. USA betonar Israels rätt till självförsvar men uttrycker samtidigt oro över den humanitära situationen. Flera frivilligorganisationer menar att denna dubbelhet i västvärldens svar i praktiken innebär ett godkännande av status quo.
På marken fortsätter våldsspiralen att växa. Palestinska ungdomar organiserar spontana protester, medan israeliska säkerhetsstyrkor svarar med arresteringar och gummikulor. Försök till dialog avbryts gång på gång när nya attacker inträffar. Den politiska ledningen i Israel försvarar agerandet som nödvändigt för landets säkerhet, men för de hundratusentals palestinier som lever under ockupation är säkerheten en bortglömd dröm.
Omvärldens tystnad blir i sig ett ställningstagande, menar flera bedömare. Medan kameror riktas mot andra konflikter i världen fortsätter verkligheten på Västbanken att förändras dag för dag – genom bokstavliga utplåningar av samhällen och gradvisa förskjutningar av gränser som inte längre syns på någon karta.
