Han såg dagens ljus igen efter 491 dagar i mörker. Den 34‑årige israeliske ingenjören hade hållits fången djupt under marken i Hamas tunnelsystem, en labyrint av betong, jord och rädsla. När han till slut hittades av israeliska styrkor nära gränsen till Gaza var han märkbart försvagad, men vid medvetande. Räddningsstyrkorna beskriver det som ett mirakel att han överlevt så länge.
Under de första veckorna av fångenskapen försökte han hålla reda på tiden genom att räkna hur ofta mat delades ut, men efterhand förlorade han varje orientering. “Det var som att leva utan himmel och utan hopp,” berättar en sjukvårdare som talat med honom. I de trånga tunnlarna var luften fuktig och syret bristfälligt. Han delade utrymme med andra fångar under perioder, men visste sällan exakt var de befann sig. Fångvaktarna tillät honom ibland att tala, men mestadels rådde tystnad.
När han fördes till sjukhuset i Be’er Sheva var hans kroppsvikt långt under normal nivå. Enligt läkarna är det anmärkningsvärt att han inte lider av allvarliga infektioner. Psykologteamet som nu arbetar med honom beskriver hans tillstånd som “en blandning av chock och beslutsamhet.” Hans första begäran var inte mat eller kläder, utan att ringa till sin familj.
Flera analytiker menar att hans berättelse kan förändra förståelsen av hur fångar hålls i tunnelkomplexet och vilka humanitära konsekvenser det har för både gisslan och civila i området. Militärens talesperson uppger att insatsen som ledde till hans räddning var resultatet av veckor av underrättelsearbete.
I hans hemstad samlas människor nu för att tända ljus och fira att han lever. Hans far säger att de planerar att inte tala om politik utan enbart om framtiden. “Vi vill bara att han ska se solen igen, varje morgon,” säger han med låg röst. Efter 491 dagar utan dagsljus tycks just det vara den största gåvan.
