Det råder en ovanlig tystnad i Iran. I nästan tre månader har landets befolkning varit helt bortkopplad från internet, något som påverkat allt från vardagsliv och ekonomi till utbildning och kontakt med omvärlden. Avbrottet, som först beskrevs som tillfälligt, har nu utvecklats till en av de längsta nedstängningarna i landets moderna historia.
De statliga myndigheterna har hänvisat till behovet av att skydda nationell säkerhet och bekämpa vad de kallar desinformation. Kritiker menar däremot att avstängningen är en medveten strategi för att tysta oppositionen och kontrollera informationsflödet. Människorättsorganisationer har upprepade gånger varnat för de humanitära konsekvenserna, eftersom befolkningen förlorat tillgång till digitala betaltjänster, distansutbildning och kommunikation med släktingar utomlands.
I Teheran, Shiraz och Mashhad rapporterar invånarna om ett samhälle där vardagen tvingas in i analoga former. Företag och frilansar som tidigare levt på nätbaserade uppdrag står utan inkomster. Studenter försöker dela kursmaterial via fysiska USB-minnen. Läkare som tidigare använde digitala journaler återgår till pappersarkiv.
Samtidigt har statens egna informationskanaler förblivit aktiva, vilket ytterligare spär på uppfattningen att avbrottet främst drabbar vanliga medborgare. Endast vissa statliga nätverk och intranät fungerar, där officiella nyheter sprids utan möjlighet till oberoende granskning.
Internationella organisationer uppmanar Iran att återställa tillgången till internet, men landet har hittills inte visat några tydliga tecken på eftergift. För varje dag som går växer frustrationen, och många iranier fruktar att den digitala tystnaden snart blir det nya normala — en framtid där kommunikationen med omvärlden måste ske i hemlighet eller inte alls.
