Tio år efter brexit-omröstningen väcker brittiska politiker nytt liv i frågan om att återvända till Europeiska unionen. Det som för ett decennium sedan beskrevs som en historisk brytning och ett löfte om självbestämmande har i dag förvandlats till ett av de mest omstridda ämnena i brittisk politik. Ekonomiska utmaningar, minskad handel och förändrade geopolitiska förutsättningar har för många väljare skapat en känsla av att beslutet behöver omvärderas.
Under de senaste månaderna har flera framträdande ledamöter, både inom oppositionen och i regeringskretsar, öppet talat om möjligheten att återknyta starkare band till Europa. Opinionsundersökningar visar att en växande majoritet anser att landet förlorade mer än det vann på att lämna EU. Förespråkarna för ett återinträde lyfter fram argument om ekonomisk stabilitet, enklare export och internationellt inflytande, medan motståndarna varnar för att en återgång skulle urholka demokratin och förnya den politiska splittring som redan slitit djupt i det brittiska samhället.
En ny generation väljare, som då var för unga för att delta i folkomröstningen, har blivit alltmer högljudda i kraven på en omprövning. Samtidigt framhåller experter att vägen tillbaka inte skulle bli enkel. Förhandlingar om tullar, lagstiftning och icke minst frågor om suveränitet skulle kräva åratal av komplexa samtal med Bryssel. Många inom EU uttrycker försiktig öppenhet men påpekar att förtroendet måste återuppbyggas steg för steg.
I London vittnar politiska kommentatorer om ett klimat där brexit inte längre upplevs som ett avslutat kapitel, utan snarare som en process under ständig omförhandling. När parlamentet nu förbereder sig för en rad debatter framstår det som tydligt att frågan om Storbritanniens relation till Europa inte längre handlar om att blicka bakåt, utan om att definiera vilken roll landet vill spela i en snabbt föränderlig värld.
