Det är svårt att se något slut i sikte på kriget i Sudan. I mer än ett år har konflikten mellan de två rivaliserande militärfraktionerna slukat landet i våld och desperation. Gatstrider i huvudstaden Khartoum och flyganfall över större städer har förvandlat bostadsområden till ruiner. Sjukhus saknar bränsle till sina generatorer, och livsmedelspriserna har skjutit i höjden när transportvägarna blockeras.
Befolkningen hamnar mitt i striderna, oförmögen att ta sig till säkrare platser. Hundratusentals människor har redan flytt landet, medan de som stannat försöker överleva under ständiga hot. I vissa områden fungerar inte längre mobilnätet, vilket gör det svårt att nå anhöriga eller få tillgång till information om hjälpinsatser.
Humanitära organisationer varnar för en växande katastrof. Tillgången till rent vatten och mediciner minskar snabbt, och många barn lider av undernäring. Internationella försök till medling har hittills inte lett till något bestående eldupphör, och förhandlingarna präglas av misstro och politiska intressen.
På marken fortsätter vardagen att präglas av oro. Föräldrar håller barnen inomhus när striderna närmar sig, och människor slår larm om plundringar och övergrepp. Samtidigt försöker lokala initiativ upprätthålla någon form av samhällsfunktion, genom att dela ut mat och vård där staten inte längre når fram.
Allt fler röster höjs för att världen inte får vända bort blicken. Kriget i Sudan har blivit ännu en konflikt som riskerar att falla i skuggan av andra kriser, men för människorna som lever där är det verkligheten – dag efter dag, utan något tydligt slut i sikte.
