**Beirut, onsdag.** Nyheten om vapenvilan spred sig snabbt över Libanon under morgontimmarna. Efter veckor av intensiva strider och ett tilltagande humanitärt nödläge var beskedet ett efterlängtat tecken på andrum för tusentals människor som tvingats lämna sina hem. Många av dem började genast packa sina tillhörigheter och bege sig söderut, mot byar och städer de tvingats överge.
Vägarna fylldes av bilar, lastbilar och bussar proppfulla med familjer, madrasser, bensindunkar och hopp. I många fall var det första gången på veckor som de vågade tro på att få återvända till vardagen. Men redan några timmar senare kom rapporter om nya explosioner i södra delen av landet. Vittnen berättade om intensiva israeliska flygattacker trots det utlysta eldupphöret.
Flera byar, bland dem Bint Jbeil och Khiam, uppgavs ha träffats av kraftiga bombardemang just när människor försökte ta sig hem. Räddningstjänst och frivilliga ambulansteam beskrev scener av kaos längs vägarna – övergivna fordon, rökpelare som steg mot himlen och människor som flydde åt motsatt håll igen.
En lärare från Nabatieh berättade att hon hade lämnat Beirut med sin familj i tron att vapenvilan var verklig. ”När vi hörde att det var slut på striderna vågade vi åka. Femton minuter senare såg vi bomber falla längre fram på vägen. Barnen skrek. Vi vände om direkt.”
Frågetecken kvarstår kring hur omfattande vapenvilan egentligen är och vem som brutit mot den. Flera internationella observatörer uppger att de inte fått tillgång till området på grund av den fortsatta beskjutningen. Regeringen i Beirut har krävt ett omedelbart stopp för attackerna och en garanti för civilbefolkningens säkerhet, medan Israels militär hävdar att offensiven riktats mot militära mål.
Under dagen ökade trycket på hjälporganisationerna, vars depåer redan var hårt ansträngda. Många civila i södra Libanon sitter nu fast mellan två fronter – åter på flykt, med förhoppningen om att nästa vapenvila verkligen ska gälla.
