Flera svenska bostadsområden har den senaste tiden skakats av explosioner där bomber laddade med kilovis av dynamit har orsakat enorm förödelse. Invånare beskriver hur hela kvarter vaknat i panik när tryckvågen fått fönster att krossas, bilar att välta och byggnader att ta skada.
Polisen bekräftar att utredningarna pekar mot att sprängningarna är en del av den pågående våldsvågen mellan kriminella nätverk. Enligt utredare är sprängämnenas styrka och tillvägagångssättet något man tidigare främst förknippat med industriella användningsområden, inte bostadsgator. Att de nu används i tätbefolkade områden väcker både oro och vrede bland boende och myndigheter.
Räddningspersonal berättar om svårigheterna att arbeta i miljöer där risken för sekundära explosioner är stor. Många vittnar om trauma hos dem som direkt drabbats, och flera kommuner har erbjudit krisstöd till invånare som förlorat sina hem eller skadats.
Regeringen har i sin tur krävt skärpta straff och ökade resurser till gränskontroll och polisens bombskyddsenheter. Men trots ett intensivt arbete återstår frågor om hur sprängämnena kan transporteras och placeras utan att upptäckas.
För många boende är den största frågan ändå hur de ska känna sig trygga igen. När kvällarna blir tysta är det inte längre en självklarhet att det också betyder att allt är lugnt — stillheten kan lika gärna dölja nästa detonation.
