WASHINGTON DC — Donald Trump har återigen väckt uppståndelse på den internationella scenen genom att hota med att lämna Nato, samtidigt som han ökar pressen på allierade att delta i militära insatser i Hormuzsundet. Uttalandet, som kom under ett möte med pressen i Vita huset, har skickat chockvågor genom både diplomatiska kretsar och försvarshögkvarter runt om i Europa.
Enligt källor med insyn i administrationens arbete ska Trump ha uttryckt irritation över att flera Nato-länder, trots upprepade uppmaningar, inte når försvarsutgifterna på två procent av BNP. Han menar att USA inte längre kan ”bära hela bördan”. Presidenten ska även ha varnat för att Washington kommer ”se över sitt engagemang” i alliansen om inte fler medlemsstater ökar sitt ekonomiska och militära bidrag.
Parallellt med kritiken mot Nato riktade Trump också fokus mot Hormuzsundet, den strategiskt viktiga farleden där spänningarna mellan Iran och västmakterna fortsatt är höga. Presidenten uppmanade allierade att bidra med flottstyrkor för att skydda internationell sjöfart mot vad han kallade ”iranska provokationer”. Han betonade att USA inte längre ensamt tänker stå för säkerheten i området, något som enligt bedömare markerar en tydlig skärpning av den amerikanska hållningen.
Reaktionerna i Europa har varit blandade. I Berlin och Paris betonas vikten av fortsatt transatlantiskt samarbete, men flera regeringar upplevs också som frustrerade över Trumps oförutsägbara retorik. Nato:s generalsekreterare har försökt tona ned motsättningarna och understrukit att alliansen förblir ”solid och enad” trots påtryckningarna.
Analytiker menar att Trumps utspel dels är en del av ett inrikespolitiskt spel inför kommande valkampanj, dels ett tydligt tecken på hur USA:s utrikespolitik under hans ledning konsekvent sätter nationella intressen i första rummet. Frågan är nu om hoten blir verklighet eller om de följer den välkända mönstret där presidenten skapar dramatik för att sedan kräva eftergifter i förhandlingar.
För allierade i både Europa och Mellanöstern innebär Trumps senaste utspel en ny period av osäkerhet. Samtidigt väcks frågan på nytt om hur mycket västländerna egentligen kan lita på den amerikanska säkerhetsgarantin – och om Nato, i sin nuvarande form, står inför sin största prövning på decennier.
