**Som att leva i en film**
Ljuset från gatlyktorna dansar över de blöta kullerstenarna, reflekteras i fönsterrutor som speglar en stad som aldrig riktigt sover. För många känns den senaste tiden just så – som att leva i en film. Händelserna omkring oss tycks ha fått en egen dramaturgi, där verkligheten ibland känns skriven av någon annan.
När människor beskriver sina dagar används filmiska ord: scener, klipp, upptrappning, klimax. Det är som om vardagen har bytt format. På gatorna hörs skratt blandade med oroliga röster, snabba steg av folk som rusar till nästa möte, nästa upplevelse. En äldre man vid ett kafébord berättar att han ibland måste nypa sig i armen för att försäkra sig om att allt är på riktigt.
Sociologer menar att känslan av att stå mitt i en film förstärks av sociala medier, nyhetsflöden och den snabba rytmen i våra liv. Bilderna, filtren och berättelserna runt oss formar en visuell verklighet, där linjen mellan upplevt och observerat blir tunn. Det finns en ständig publik – ibland osynlig, ibland påtaglig – som påverkar hur vi beter oss, klär oss, talar och tolkar världen.
En ung kvinna jag möter på tunnelbanan berättar att hon varje morgon väljer musik till sin promenad utifrån vilken “scen” hon tror dagen ska innehålla. “Det får mig att känna mig som huvudpersonen,” säger hon och skrattar, men blicken dröjer kvar i fönstrets spegelbild. För henne handlar det inte om att fly från verkligheten, utan om att förstärka den, ge varje stund en ram, en berättelse.
Men precis som i filmens värld finns det också scener utan manus, sekvenser som skaver. De oförutsägbara ögonblicken – ett oväntat möte, ett dåligt besked, ett barn som skrattar mitt i regnet – påminner oss om att livet, till skillnad från filmen, aldrig kan klippas om. Och kanske är det just där magin finns, i känslan av att få röra sig mellan det overkliga och det fullständigt sanna.
Att leva som i en film kan vara både förledande och befriande. Det får oss att se våra egna liv som berättelser värda att följa, men också att fråga oss vem som egentligen håller i kameran.
