Det är svårt att se vad USA egentligen har uppnått med sitt krig i Iran, menar USA-kännaren Jan Hallenberg, professor emeritus i statsvetenskap vid Försvarshögskolan. Enligt honom präglas den amerikanska politiken av en återkommande tro på militär makt som lösning på komplexa politiska och regionala problem. Hallenberg framhåller att även om USA har kunnat uppvisa militära framgångar i form av förstörda mål och försvagad iransk infrastruktur, har de politiska målen – stabilitet i regionen och minskat iranskt inflytande – knappast uppnåtts.
Han påpekar att konflikten i stället har lett till ökad instabilitet och en fördjupad misstro mot USA i stora delar av Mellanöstern. Många stater, även tidigare allierade, ser med oro på hur snabbt ett begränsat angrepp har utvecklats till en utdragen konflikt utan tydlig slutpunkt. Hallenberg menar att Washingtons strategi saknar en tydlig plan för den diplomatiska fas som borde följa efter de militära operationerna, och att detta har gjort konflikten både kostsam och svårkontrollerad.
Ekonomiskt har USA dragits in i ännu en kostsam militär insats, samtidigt som opinionen på hemmaplan tycks allt mer splittrad. Motståndet mot kriget har växt, särskilt bland yngre amerikaner som ifrågasätter nyttan av att offra liv och resurser i ett krig vars mål blir svårare att definiera. Hallenberg anser att detta speglar en djupare identitetskris i den amerikanska utrikespolitiken, där viljan att bevara globalt inflytande kolliderar med både ekonomiska realiteter och ett allt mer kritiskt folk.
Slutligen menar han att USA riskerar att förlora sin trovärdighet som global ledare om landet fortsätter att prioritera militära lösningar framför diplomati. Kriget i Iran kan, enligt Hallenberg, bli ännu ett exempel i raden på hur militär överlägsenhet inte garanterar politisk framgång – och hur lärdomarna från tidigare konflikter gång på gång förbises i den amerikanska strategiska kulturen.
