Arbetet med den nya tunnelbanestationen i Sickla har utvecklats till en fråga om säkerhet och ansvar. Byggarbetare på platsen vittnar om en arbetsmiljö som kantas av bristfälliga rutiner, stress och potentiellt livsfarliga förhållanden. Enligt flera anställda saknas både tillräcklig ventilation och tydliga säkerhetsinstruktioner, vilket ökar risken för olyckor i de trånga och dammfyllda tunnlarna.
Flera personer beskriver hur arbetet ofta sker under tidspress, ibland utan fungerande kommunikationssystem mellan olika delar av bygget. Tunga maskiner opererar nära personal som arbetar till fots, och skyddsutrustningen som tillhandahålls uppges vara sliten eller otillräcklig. En arbetare berättar att de flera gånger tvingats avbryta sitt skift på grund av att mätinstrument visat förhöjda nivåer av kvartsdamm, men att arbetet snabbt återupptagits utan ordentlig genomgång av orsakerna.
Fackförbunden har reagerat starkt och kräver omedelbara inspektioner av Arbetsmiljöverket. De menar att problemen är ett resultat av att bygget drivs under hårda ekonomiska ramar och att ansvaret för säkerheten flyttats mellan olika entreprenörer. Enligt dem är det oacceptabelt att arbetare riskerar sina liv för att projektet ska hålla tidplanen.
Beställaren, Region Stockholm, uppger i ett skriftligt uttalande att säkerheten alltid är högsta prioritet och att man följer alla gällande föreskrifter. Samtidigt pågår nu en intern utredning efter att flera tillbud rapporterats de senaste månaderna. Trots dessa försäkringar beskriver många arbetare en växande oro på byggplatsen. Förtroendet för att de åtgärder som nu utlovas verkligen ska genomföras i praktiken är svagt.
Medan grön- och blålinjens framtida koppling vid Sickla fortsätter att byggas, återstår frågan vem som bär det yttersta ansvaret när människor utsätts för risker i arbetet. På byggplatsen under marken fortsätter arbetet, varje dag, medan dammet lägger sig långsamt över hjälmar och maskiner.
