Lars Løkke Rasmussen stod där, med pipan i mungipan och tårar i ögonen, när det stod klart att han återigen har en nyckelroll i dansk politik. Efter en lång valnatt, fylld av intensiva diskussioner, siffror som svängde fram och tillbaka och en nervös väntan på det slutliga resultatet, visade det sig att hans parti skulle kunna avgöra vem som får bilda regering.
Stämningen i lokalen var påtagligt dubbel. En blandning av lättnad och ansvar syntes i Løkkes blick. Många i partiet hade hoppats på tydligare besked, men resultatet gör istället Lars Løkke Rasmussen till den avgörande faktorn – vågmästaren som nu kan luta balansen åt båda håll. Journalister trängdes för att få de första kommentarerna, medan partifunktionärer försökte dölja både oro och förväntan bakom artiga leenden.
Det är en position som kräver fingertoppskänsla. Efter år som statsminister, oppositionsledare och nu ledare för ett mindre men strategiskt placerat parti, står Løkke inför den kanske mest avgörande uppgiften i sin karriär. Med pipan som symbol för eftertanke och med tårarna som ett tecken på stundens allvar, blickade han ut över sina anhängare och konstaterade att även små partier kan bära stora ansvar.
Bakom kulisserna har förhandlingarna redan inletts. Både till höger och vänster väntar man på hans nästa drag. Ska han hålla fast vid sina tidigare samarbeten, eller öppna dörren för nya konstellationer? Det står klart att ingenting längre kan avgöras utan honom – och att dansk politik nu går in i en ny, oförutsägbar fas där Lars Løkke Rasmussen är den som håller vågen i balans.
